Trots att den traditionella vinkorken väcker flera mysiga associationer så förknippas den också ibland med defekt vin – men det råder fortfarande två skolor gällande syntetiska korkalternativ.
Det har debatterats i oändlighet, och än i dag råder det delade meningar om huruvida äkta kork eller skruvkork är det bästa förslutningsalternativet då det gäller viner. En del vinproducenter är progressiva och experimenterar gärna med allt från glaskorkar till kronkapsyler, men överlag är vinvärlden ganska traditionell, och många skulle nog fortfarande hellre äta sin hatt än nedlåta sig till att sätta en skruvkork på sina viner.
Men då ska man komma ihåg att naturkorken faktiskt inte går närapå lika långt tillbaka i tiden som själva drycken. Det var först kring slutet av 1600-talet som man frångick traditionen att försluta flaskor med en olje- eller vaxdoppad tygtrasa och började pröva på andra metoder, varav naturkorken var den som snabbast vann terräng.
Kork är inte lika med kvalitet. Naturkork kommer, som namnet antyder, från ett naturligt material – korkeken, vars tjocka bark skalas vart tionde år och sedan borras till korkar. Portugal är en storproducent av dessa träd, som börjar ge kork vid 25 års ålder och sedan lever i uppemot 250 år. Det mest problematiska med naturkorkarna är dels deras pris (en riktigt bra kork kan kosta kring en euro i inköpspris), men dels också deras sammansättning, som kan förorsaka en icke-önskad kemisk reaktion med vinet. Det har uppskattats att 5 procent av viner med naturlig kork kan påverkas och bli förstörda av tricloranisol, även kallat TCA, som är en slags mögelspor som växer på korken och ger vinet en instängd och källaraktig smak och doft, det vill säga ett ”korkat” vin.
Progressiva finländska drickare. I Finland, där vi inte har någon lång vintradition att tala om – varken som producenter eller ens som konsumenter – är vi ändå både ganska vidsynta och dessutom praktiskt lagda. Alltså har den finländske vindrickaren snabbt tagit till sig den nya världens syntetiska korkar av metall och plast. Enligt Alko är över 40 procent av alla rödvin som säljs här förslutna med någon slags syntetisk kork, liksom nästan 70 procent av alla vita viner. Dels är de lättare att hantera för konsumenterna (tänk er själva ifall vin skulle lanseras som en helt ny produkt på marknaden, och förpackningen plötsligt skulle kräva specialverktyg för att kunna öppnas – det skulle garanterat komma reklamationer till produktutvecklingsavdelningen!). Dessutom är metall- och plastkorkar billigare i tillverkning, men framförallt tillförlitligare med tanke på korkdefekter. Risken för att vinet skulle oxideras, alltså reagera med syret i luften, är minimal med en syntetkork.
Linda Forssell text
Läs hela artikeln i papperstidningen eller i den finlandssvenska tidskriftsajten Paperini!
