Jag har alltid sagt att det finns tre fina investeringar vem som helst kan göra under sin livstid, men i själva verket finns det fyra! Jag insåg inte detta förrän jag blev uppmanad att skriva om ämnet i den här kolumnen.
Nicholas Anderson är oberoende rådgivare och konsult inom finans, infrastruktur och klimatförändring.
De tre bästa investeringarna jag alltid lyft fram är att skaffa en bra utbildning, grunda ett eget företag och köpa en egen lägenhet eller ett hus. Den fjärde investeringen, som jag inte medvetet insett under alla dessa år, är att skaffa barn! Jag har två barn och fem barnbarn. Jag kan nu se att de är en fin investering – men jag är ju man …
Netto: plus. Liksom de tre första investeringarna väger de finansiella fördelarna tyngre än de finansiella insatserna, för dina barn och barnbarn kommer troligen att ta hand om dig när du är gammal och hjälplös. Dessutom har du den extra fördelen att njuta av deras sällskap under din livstid, och de kommer att ärva din egendom ifall du är en generös person, vilket betyder att du är motiverad att spara lite mer i stället för att slösa allt på kläder, sprit, sex och hasardspel.
Ovanstående kanske låter rätt skrämmande och kallhamrat, men den här kolumnen handlar ju om pengar, och har gjort det i 16 år! Att spendera klokt, jobba hårt och kontinuerligt skaffa nya kunskaper resulterar normalt sett i ett liv som har betydligt mer att ge, än att hela tiden konsumera och skämma bort sig själv.
Efterlyses: baby boom. Ovanstående förklarar varför Finland i dag står inför avgörande utmaningar. Det är inte tillräckligt många som förvärvsarbetar, och alltför många har valt tidig pensionering redan som 58–60-åringar. Detta med pensioner som inte har betalats in, med en alltför stelbent arbetsmarknad och med ett alldeles för dyrt pensionssystem. Vi har inte råd att hålla samma nivå på bastjänster och pensioner som många äldre människor åtnjutit under tidigare decennier.
Revideringar är nödvändiga, men då man lyssnar på den nuvarande regeringen kunde man tro att makthavarna har förlorat förståndet. De verkar stå rådlösa inför att genomföra reformer. Vi behöver massor fler bebisar, speciellt ifall immigration betraktas som minerad mark. Unga människor borde uppmuntras att skaffa barn.
En enkel och billig lösning är att betala ut mer pengar till unga som annars inte skulle ha råd med barn. Det nuvarande barnbidraget är inte svaret, för det utbetalas under mer än 17 år för varje barn och beaktar inte föräldrarnas inkomster och investeringar under den perioden. Alla barn får gratis utbildning och hälsovård, och många kan ha deltidsjobb för att tjäna pengar. Det betyder att vi helt och hållet borde sluta betala barnbidrag, och i stället satsa på selektiva understöd i fall där sådana behövs.
Kvinnlig karriär. Vi måste få mamma snabbare tillbaka ut på arbetsmarknaden genom att förkorta stödperioden och höja anslagen, med 18 månader uppspjälkade i tre stycken 6-månadersperioder. Mamman får ta de första 6 månaderna, pappan de följande 6. Sedan kan de dra långsticka om resten eller dela fifty-fifty. Pappan borde bära en lika stor del av plikterna och säkra att mamman verkligen kan se sin egen karriär utvecklas.
Verkligheten i Sverige bekräftar att detta också fungerar för papporna. Om mamman vill stanna hemma längre än 12 månader borde hon inte räkna med finansiellt understöd från skattebetalarna. Om ett par eller deras respektive föräldrar har verkligt stora inkomster eller tunga investeringsportföljer behöver de inte stöd från skattebetalarna för sina barn – de borde alltså exkluderas från denna form av understöd. Just det, varför skulle mor- och farföräldrarna slippa försörja sina barn (och barnbarn) om de är riktigt rika?
Ålders- och könsrelaterade reformer. Därtill borde alla andra former av offentligt stöd till småbarn, från FPA och kommunerna, för barntillsyn och barnhemvård under professionella barnvårdares övervakande öga (en kostnadspost som kan delas mellan grannar och vänner) bibehållas för barn under 3 år. Folk med höga inkomster eller stora portföljer behöver inte skattebetalarnas pengar – så de borde exkluderas från dessa stöd. Mor- och farföräldrarna räknas också här med i alla kalkyler – att försvinna till Portugal är ingen ursäkt!
Jag rekommenderar att kvinnor och män skulle ingå i alla börsnoterade bolag enligt 40–60-procentsregeln, som innebär att män och kvinnor kan inneha befattningar enligt en fördelning på inte mindre än 40 procent och inte mer än 60 procent vardera. Betydligt fler kvinnor behövs i företagens toppledning – och inte bara den lilla grupp som redan nu breder ut sig glest i bolagens styrelser.
Finlands nuvarande regering har inte företagit några genomgripande förändringar i systemet för att uppmuntra familjer att växa eller för att främja kvinnors karriärer. Samlingspartiet, Centerpartiet och Sannfinländarna verkar anse att kvinnors funktion är att föda barn och stanna hemma samt att uppoffra sina karriärutsikter. Inte att undra på att tänkande människor ser politikerna som föråldrade och gammalmodiga religiösa hypokriter. Under nuvarande system är barnalstring ekonomiskt bestraffande och dyrt för folk som befinner sig i början av sin karriär, om de inte då råkar ha rika föräldrar. I synnerhet för vanliga mammor.
