Kommunalvalet 2021 blir det första valet i Finland som skuggas av en pandemi. Valrörelsen har flyttat ut på sociala medier och på debattsidorna i de lokala dagstidningarna. Nya kandidater kan ha svårt att hävda sig i konkurrensen mot kända kommunalpolitiker. Å andra sidan finns det goda möjligheter att skrälla genom att utnyttja plattformarna effektivt. Den stora utmaningen i det här kommunalvalet blir att ordna röstningen på ett säkert sätt.
Det är många som fasar för ett ovanligt lågt valdeltagande som i värsta fall förvränger resultatet. Än värre blir det om vallokalerna blir smitthärdar eller om folk nekas till att rösta på grund av att de är i karantän eller på grund av brist på valfunktionärer för hemmaröstning. Därför håller politikerna handen på nödbromsen. Med kort varsel, bara ett par månader till valdagen, väntas besked om huruvida valet skjuts upp.
Det blir ett annorlunda, digitalt val. Valrörelsen har flyttats till webben, men röstningen kan inte göra detsamma. Finland är inte redo för internetröstning, och kommer kanske aldrig någonsin att vara det. Det kan vi tacka de ettriga hackarna för, som du kan läsa om i profilintervjun i tidningen.
Det som gör internetröstning så utmanande att implementera är två motstridiga krav: valhemlighet och legitimitet. Ingen ska kunna ta reda på vem du har röstat på. Legitimiteten å andra sidan, innebär en tilltro till valsystemet. Man måste kunna lita på systemet och att ens röst räknas. En person ska endast kunna rösta en gång, och därför ska det gå att hålla koll på vem som har röstat.
Det nuvarande systemet med röstsedlar, valurnor och förseglade dubbelkuvert har utformats och förbättrats under årtioden för att minska risken för fusk. Valsystemet är inte perfekt. Det går att så att säga hacka systemet, men aldrig i stor skala. Internetröstning, däremot, är som gjort för en storskalig attack. Och det räcker med misstanke om valfusk för att orsaka politisk skada. Det är efterspelet till USA:s presidentval ett bevis på.
Det finns säkert någon teknisk lösning som kunde lämpa sig för internetröstning. Kanske en blockkedja. En blockkedja är distribuerad och extremt svår att förfalska, eftersom alla har en kopia av hela kedjan. Legitimiteten i röstningen går att förverkliga (om man får väljarna att godkänna och lita på tekniken). Det finns dessutom metoder för att säkerställa anonymitet, vilket gör att cyberbrottslingar och smugglare tyr sig till kryptovalutor.
Vårt grannland Estland är det enda landet som erbjuder fullskalig internetröstning. Så visst går det att använda internetröstning i ett demokratiskt västland. Men det är en dålig idé. Hur säkert man än gör systemet finns det en potentiell möjlighet att påverka valresultatet och därmed omkullkasta hela valet. Det estländska röstsystemet använder flera metoder för att förbättra säkerhet och minska möjligheten till manipulation. Bland annat är det möjligt att ändra vem man röstar på flera gånger (något som inte går att göra med en blockkedja). Tanken bakom detta är att minska påtryckningsförsök. Om en kandidat eller någon i hans eller hennes krets skulle tvinga dig att rösta på en viss kandidat, kan du alltid ändra rösten i efterhand när ingen ser på.
I skrivande stund i februari ser det ut som att kommunalvalet kommer att ordnas under våren. Det är bra och gynnar alla som redan inlett sina kampanjer. I stället för att dra i handbromsen eller drömma om digitala, sista minuten-lösningar, så måste politikerna och valmyndigheterna satsa på att ordna valet på säkert sätt. Om det var något som sommarens låga smittspridning visade var det att coronaviruset smittar mindre i utomhusmiljö. Skulle det vara möjligt att ordna utomhusröstning för dem som är i frivillig karantän och erbjuda särskilda tider för dem i riskgrupperna? Med omtanke, flexibilitet och kämparanda måste det gå att ordna kommunalvalet. Redan nu ska alla som ställer upp som valfunktionär ha en eloge.
