På Ekonomihögskolan i Lund, seminarium med riksgäldens Hans Lindblad (chef för ett av de äldsta statliga verken, lyder under Riksdagen alltsedan 1789) som gav en inblick i hur svenska statens pengar skyfflas fram och tillbaka. Han blev själv förvånad när han trädde in som ny chef och plötsligt bara 40 miljarder kronor betalades utan att ett knäpp hördes i lokalerna. Genom Riksgälden strömmar årligen ca en och en halv gånger landets BNP.
Lindblad hävdade att läget i Sverige är stabilt jämfört med övriga EU, men visade ökande oro framför allt för att de extremt höga bostadspriser fortsätter uppåt med risk för att de som köper inte klarar kommande högre räntor.
Min invändning var att redan för en handfull år sedan varnade det ekonomisk-politiska etablissemanget för kommande högre räntor. Men sedan dess har de ju bara sjunkit, varför ska vi tro på ökning nu ?
Från industrin hör vi allt oftare att den väntar en kommande digitalisering som vi inte tidigare sett dess like till, något som vi också hör om tjänstesektorn, talar inte det för fortsatt låg inflation om det blir så ?
Lindblad ville inte ge sig in på en diskussion om penningpolitiken här hemma, trots att han mycket utförligt gått igenom sambandet mellan statsskulden, hushållens allt högre skulder, danska (dåliga) erfarenheter av detta och hur hårt det kan slå mot privatkonsumtionen, amorteringskrav, bolånetak, bankernas kapitaltäckning, jämförelser med andra länder, mm.
Inte heller min hypotetiska fråga blev besvarad: Om Riksbanken hade haft som mål om en procents inflationstakt istället för 2 procent (som den beslutade 1993, lag 1997), hade vi då haft en annan ekonomisk politik och vad hade den kunnat medföra ?
Det är ändå befriande att emellanåt höra högt uppsatta i maktapparaten redogöra sakligt för ekonomisk-politiska problem utan att de har någon egen distinkt uppfattning om vad som kommer att ske. Detta i motsats till de som tror sig veta: politiker och allehanda partsföreträdare, fack, arbetsgivare och debatterande professorer utan annat ansvar än för deras rykte som vetenskapare.
