Företagsjuristen Jari Vepsäläinen har i 25 år hjälpt finländska företag att etablera sig i Kina.
Utan en åtminstone flyktig insikt i den kinesiska kulturen trampar utlänningarna lätt i klaveret, konstaterar Jari Vepsäläinen.
Med en belåten min visar stormästaren Stephen Chan att hans elev har gjort framsteg. Vepsäläinen har just genomfört en fartfylld serie av sparkar och slag utan några misstag.
”Jaris teknik börjar vara av hög klass. Han har redan rätt att kalla sig mästare”, berättar Chan som undervisar kung fu i Hongkong. Han är specialist på wing chun, en av de mest fruktade av de kinesiska kampsporterna.
Vepsäläinen började idka wing chun för sex år sedan. När han inte är på arbetsresa tränar han varje dag, och ofta gör han två, till och med tre pass.
”Övningarna är så intensiva och fysiskt krävande att jag inte orkar hålla mig koncentrerad mer än högst en timme i taget. Om jag tappar koncentrationen gör jag mig oundvikligen illa”, berättar Vepsäläinen efter att ha avslutat ett morgonpass. Han andas tungt och badar i svett.
Avslöjande rörelser. Efter duschen förklarar Vepsäläinen att han under sina affärsförhandlingar i Kina har stor nytta av att kunna wing chun. Kampsporterna ligger de kinesiska männen i blodet, och de uppskattar att den utländska motparten är införsatt i någon av dem. De flesta kan se på Vepsäläinens sätt att röra sig att han är en utövare.
Under förhandlingarna följer Vepsäläinen noga med kinesernas kroppsspråk. Deras handrörelser yppar ofta vilken strategi de ämnar använda.
”Många rör instinktivt sina händer på samma sätt som man gör när man utövar en kampsport. Tack vare det kan jag förutsäga till exempel om motparten förbereder en attack eller en tillfällig reträtt.”
Vepsäläinen valde wing chun då det är en av de mest ansedda av de mångtaliga kinesiska kampsporterna. Wing chun utvecklades under medeltiden i det legendariska buddhistiska klostret Shaolin för att hjälpa munkarna och nunnorna att försvara sig själva och sin religion.
Vepsäläinen tillbringar minst en vecka varje år i Shaolin för att få undervisning av munkarna. Också det här gynnar hans affärer. Så gott som alla kineser känner till klostret, och de beundrar både munkarna och deras lärjungar.
En kulturchock av mått. När Vepsäläinen kom till Kina första gången hade han inga tankar på att stanna kvar längre än några år. Efter att ha avlagt examen i juridik på rekordartat kort tid i Rovaniemi 1983 hörde han att det hade blivit möjligt för utlänningar att studera kinesisk lagstiftning i Peking. Han var nyfiken på Kina och lämnade in en ansökan.
Vepsäläinen blev antagen vid ett av de mest prestigefyllda universiteten och tillbringade sedan två år i den på den tiden gråa, stagnerade huvudstaden. Samhället präglades ännu av sviterna efter den katastrofala och våldsamma kulturevolutionen som slutade först när Deng Xiaoping vann maktkampen i det styrande kommunistpartiet och började öppna landet för omvärlden i slutet av 1970-talet.
”Det fanns nästan inga konsumtionsvaror att köpa, och alla livsmedel ransonerades. Maten på universitetet var usel. I byggnaden där vi utländska studeranden bodde fanns det bara en enda kall dusch per våning, och våra asiatiska toaletter saknade dörrar.”
Efter två år i Peking började Vepsäläinen få nog av Kina. Han fortsatte ändå sina studier, nu vid ett universitet i Kanton i söder.
Från första stund noterade han att stämningen var helt annorlunda i Kanton än i Peking. Det rådde en oerhörd framåtanda, och invånarna hade redan hunnit skörda frukterna av sin företagsamhet. Levnadsstandarden var klart högre än i Peking.
Vepsäläinen vädrade morgonluft. Efter att ha avslutat sina studier flyttade han till den brittiska kolonin Hongkong och utnyttjade sin expertis på kinesisk lagstiftning till att hjälpa finländska bolag att etablera sig i Kina.
Ingen dans på rosor. Vepsäläinen märkte småningom att det finländska näringslivet inte ännu hade förstått vad som var på gång i Kina. Så pass få finländska bolag var intresserade av den asiatiska jätten att han måste skaffa sig kunder också från andra västländer.
”Amerikanarna insåg snabbast hurudana möjligheter Kina kunde erbjuda. Jag hjälpte också bland annat israeliska företag att få till stånd samarbetsprojekt, och några av dem har klarat sig utmärkt på de kinesiska marknaderna.”
I slutet av 1990-talet började fler och fler finländska bolag satsa på Kina. Vepsäläinen säger att en del har gjort bra ifrån sig, men många andra har ångrat att de investerade i det fjärran landet.
Vepsäläinen betonar att mycket kan gå fel i Kina om man inte vet vad man gör. Det gäller bland annat att skatteplanera, eftersom utländska bolag i värsta fall kan betala mångdubbel skatt jämfört med de inhemska konkurrenterna.
Ett vanligt misstag är att underteckna samarbetsavtal som slår fast att kinesisk lag tillämpas ifall det uppstår konflikter med den inhemska partnern. De kinesiska domstolarna är inte obundna, och deras beslut gynnar så gott som alltid den lokala parten.
”De lokala myndigheterna utnämner domarna och betalar deras löner, så myndigheterna kan lita på att domarna inte trotsar dem. Därför är det väsentligt att se till att finsk lag tillämpas i tvister.”
Läs intervjun i sin helhet i papperstidningen eller i tidningens pekplatteversion som kan köpas i den elektroniska tidningsbutiken Ztory!
Björn Ådahl text och foto
