Utan konstgödsel, där fosfor är en huvudkomponent, skulle två tredjedelar av jordens befolkning svälta. Fosfor finns i urin och exkrement, som tidigare utgjorde viktiga gödslingsmedel. Efter andra världskriget har användning av konstgödsel mer än sexfaldigats (och världens befolkning trefaldigats).
Fosfor kan inte framställas artificiellt. Den geografiska fördelningen av fosfatmalm (som fosfor utvinns ur) koncentreras till fem länder. Överlägset största fyndigheter har Marocko och Västsahara (80 %) samt Kina. De övriga är Jordanien, Sydafrika och USA. Marockos olagliga ockupation av Västsahara gör landet politiskt obekvämt som handelspartner. Kina belägger sin fosfat med tunga transporttariffer.
Peak Phosphorus – då produktionen når sitt tak och sedan avklingar – beräknas av forskare nås runt 2034. Enligt industrin förslår reserverna utan krispunkt med nuvarande efterfrågan för överskådlig tid.
Fosfor på den politiska agendan
Debatten om fosforförsörjning har varit lam i Finland, men aktiv i våra nordiska grannländer. Den billiga konstgödselns tid är förbi i takt med ökad efterfrågan och krympande fosfatreserver. Utmaningar är fortsatt befolkningsexplosion som kräver markant ökad livsmedelsproduktion; växande konsumtion av fosforintensiva kött- och mejeriprodukter särskilt i utvecklingsekonomier; och fosforns betydelse för spannmålsskördarna.
Global phosphorus research initiative, GPRI, grundades 2008 av forskare vid Linköpings universitet och University of Technology, Sydney på initiativ av Dana Cordell och Tina Neset för att koordinera tvärvetenskaplig forskning kring fosfortillgången för livsmedelsproduktion. I GPRI-samarbetet deltar forskningsinstitut i Europa, Nordamerika och Australien i syfte att samla data och informera politiska beslutsfattare.
Cordell påtalar att inget land har en tydlig fosforpolicy på agendan, och efterlyser politisk debatt om denna strategiska resurs.
Återanvändning hållbar lösning? Fosforns ’verkningsgrad’ bör förbättras, och man bör hitta nya sätt att utvinna/återvinna fosfor – som i motsats till fosfatmalm är en förnybar resurs som cirkulerar i näringskedjan. Fosfor gör mera nytta på åkern än i kloaker och vattendrag.
Medan fosfatmalm är några få länders geologiska lottovinst, produceras fosfor i urea och exkrement överallt där människor lever. Denna resurs ses inte idag som tillgång, utan skapar – liksom livsmedelsavfall – sanitets- och miljöproblem.
Tillvaratagande av urin och exkrement för fosforutvinning har tills vidare utförts småskaligt, men gett intressanta resultat. De tekniska utmaningarna är mindre än attitydhindren: äckelfaktorn måste övervinnas. Även rörslam från reningsverk utgör en potentiell fosforreserv, men förutsätter avskiljning av tungmetaller, läkemedelsrester etc. En kemisk teknik för detta har testats vid Sjöstadsverket i Stockholm av David Heldt.
Ragnhild Artimo, text
Bildtext: ENDA FOSFATGRUVAN I EUROPA. Norska konstgödselproducenten Yaras fosfatgruva i Siilinjärvi är Europas enda. Gruvan ingick i Yaras köp av finska Kemira GrowHow 2007. Världens största fosfatfyndigheter finns i Kina och Västsahara.
FAKTA • LIVSVIKTIGT GRUNDÄMNE
• Fosfor (P) är en förutsättning för allt liv – djur, växter, bakterier. Fosfor är en av byggstenarna i DNA, och styr biokemiska reaktioner i cellen.
• Människokroppen innehåller cirka 1 % fosfor, huvudsakligen i ben och tänder. Vi behöver ett dagligt fosforintag på 0,6–0,7 g.
• 90 % av all fosfatmalm som bryts används för livsmedelproduktion (konstgödsel).
• Uppgifter om de globala fosfatreserverna varierar från 16 miljarder ton till 71 miljarder ton (USGS, IFDC 2012). Årsproduktion var 0,16 miljarder ton 2011.
• Bedömningarna av hur länge fosfatreserverna räcker varierar från 50–100 år till 300–400 år. Forskarnas bedömningar är lägre, konstgödselindustrins och gruvbolagens högre.
