Bruket och missbruket av data av Facebook och andra teknikföretag börjar äntligen dra till sig den allmänna uppmärksamhet det förtjänar. I och med att personuppgifter håller på att bli världens mest värdefulla handelsvara, måste man fråga sig huruvida användarna kommer att bli herrar över eller slavar under plattformsekonomin.
Mariana Mazzucato är professor i ekonomi för innovationer och samhällsnytta vid Institute for Innovation and Public Purpose (IIPP) vid University College London. Hon har skrivit boken The value of Everything: Making and Taking in the Global Economy.
Utsikterna för en demokratisering av plattformsekonomin är fortsättningsvis dunkla. Algoritmer utvecklas på sätt som låter företag göra vinst på vårt tidigare, nuvarande och framtida beteende – det som Shoshana Zuboff vid Harvard Business School beskrivit som vårt ”beteendeöverskott”. I många fall känner de digitala plattformarna redan till våra preferenser bättre än vi själva gör, och de uppmuntrar oss att agera på sätt som skapar ytterligare värde. Vill vi verkligen leva i ett samhälle där våra innersta förhoppningar och uttrycken för vårt personliga aktörskap är till salu?
Bevarar fördomar kring kön och ras. Kapitalismen har alltid utmärkt sig med att skapa nya önskningar och begär. Men stordata och algoritmer har gjort att teknikföretagen både kan accelerera och invertera processen. I stället för att enbart skapa nya varor och tjänster innan folk vet vad de vill ha, vet företagen redan vad vi kommer att vilja ha och säljer våra framtida identiteter. Vad värre är, håller algoritmprocesserna ofta liv i köns- och rasfördomar, och de kan manipuleras i syfte att generera vinst eller politiska fördelar. Även om vi alla gagnas oerhört av digitala tjänster, såsom Google, har vi ändå inte samtyckt till att vårt beteende katalogiseras, modelleras och säljs vidare.
För att den här utvecklingen ska ändras krävs det att vi fokuserar direkt på den rådande affärsmodellen, specifikt på källan till ekonomiska räntor. Precis som jordägare på 1600-talet tog ut jordräntor i och med inflationen i markpriser och precis som rövarbaroner gjort vinst på knappa oljetillgångar, pressar dagens plattformsföretag ut värde genom att monopolisera sök- och e-handelstjänster.
Förvisso är det förutsägbart att sektorer där nätverksexternaliteterna är stora – där de individuella användarna gagnas mer ju fler användare det finns totalt sett – kommer att leda till att stora företag uppstår. Detta är orsaken till att telefonbolagen en gång i tiden blev så stora. Problemet är inte storleken, utan hur de nätverksdrivna företagen utövar sitt marknadsinflytande.
Kväver konkurrensen. Dagens teknikföretag använde ursprungligen sina omfattande nätverk till att samla mångahanda leverantörer, ofta till gagn för konsumenterna. Amazon gjorde det möjligt för små förläggare att sälja titlar (såsom min första bok) som annars inte skulle ha nått hyllorna i din lokala bokhandel. Googles sökmotor hämtade tidigare varierande leverantörer, varor och tjänster.
Nu däremot använder bägge dessa företag sin marknadsdominans till att kväva konkurrensen genom att kontrollera vilka produkter användarna ser och gynna sina egna varumärken (många med skenbart oberoende namn). Företag som inte marknadsför sig på dessa plattformar befinner sig i stället i ett allvarligt underläge.
Nya ord och nya regler. Vi måste skapa en ny förvaltningsstruktur som börjar med en ny vokabulär. Att exempelvis kalla plattformsföretag ”teknikjättar” antyder att de har investerat i de tekniker de gör vinst på, även om det i själva verket varit skattebetalare som finansierat de fundamentala teknikerna som används, i allt från internet till GPS.
Dessutom håller den omfattande användningen av skattearbitrage och visstidsanställningar (för att kringgå kostnaderna för sjukförsäkring och andra förmåner) på att undergräva den marknad och de institutioner som plattformsekonomin utgår från. I stället för att tala om reglering borde vi alltså gå längre och ta till oss begrepp som gemensamt skapande. Stater kan och bör utforma marknader som säkerställer att kollektivt skapat värde också betjänar kollektiva mål.
På samma sätt bör konkurrenslagstiftningen inte enbart fokusera på storlek. Problemen med värdeparasitism eller missbruk av individuella rättigheter löses inte genom att stora företag splittras i mindre. Det finns ingen anledning att anta att mindre Google- eller Facebook-företag skulle agera annorlunda eller skapa nya, mindre exploaterande algoritmer.
Demokratisera plattformsekonomin. Vår tids grundläggande ekonomiska utmaning ligger i att skapa en miljö som belönar faktiskt värdeskapande och bestraffar värdeparasitism. Tack och lov har också stater nu börjat skapa plattformar för att identifiera medborgarna, samla in skatter och tillhandahålla offentliga tjänster. På grund av oro under internets tidiga år för missbruk av data inom det offentliga, har mycket av den befintliga dataarkitekturen byggts upp av privatföretag. Men statliga plattformar har nu enorm potential att förbättra den offentliga sektorns effektivitet och demokratisera plattformsekonomin.
För att denna potential ska bli verklighet krävs det att vi omvärderar vad dataförvaltning kan innebära, inrättar nya institutioner och, med tanke på dynamiken i plattformsekonomin, experimenterar med alternativa former av ägarskap. För att ge ett exempel av många möjliga: de data som genereras genom användning av Google Maps bör användas för att förbättra kollektivtrafiken och andra tjänster snarare än att enbart utnyttjas för privata vinster.
Förvisso kommer somliga att hävda att reglering av plattformsekonomin kommer att förhindra marknadsdrivet värdeskapande. Men de bör då läsa om sin Adam Smith – hans ideal om en ”fri marknad” handlade om en marknad fri från räntor, inte från staten.
Algoritmer och stordata kunde användas för att förbättra offentliga tjänster, arbetsvillkor och hälsa för alla människor. Men dessa tekniker används i dagsläget för att undergräva offentliga tjänster, främja nollavtal, inkräkta på den personliga integriteten och destabilisera världens demokratier – allt för privata vinster.
Innovation präglas inte enbart av sin grad av utveckling – innovativitet har också en riktning. Det hot som artificiell intelligens och andra tekniker för med sig handlar inte om hur snabbt de utvecklas, utan om hur de utformas och för vilka syften. Vår utmaning är att ange en ny riktning.
Copyright: Project Syndicate, 2019.
