Finlands regering är kanske en av de mest katastrofala på årtionden. Min kritik härstammar ur att regeringen har kört igång många jättestora projekt utan vederbörlig planering, utan noggrant beaktande av faktiska kostnader eller av möjliga konsekvenser.
Nicholas Anderson är oberoende rådgivare och konsult inom finans,
infrastruktur och klimatförändring.
Det handlar om illa underbyggda storprojekt som innebär slöseri med skattemedel och betydande risker för ytterligare stegrande kostnader. Dessutom saknar regeringen i skrivande stund folkets majoritetsstöd.
Drömfabrik. Hälsovårdsreformen inklusive den falskt förespeglade ’valfriheten’ kan bli hårresande dyr. Reformen ska ”spara pengar”, men redan IT-kostnaderna för ett nytt nationellt datasystem kan gott överskrida budgeten med 1 miljard euro.
’Valfriheten’ är i klartext en inbjudan till den privata sektorn att ta över stora delar av den offentliga hälsovårdssektorn. Varför tror du att det råder brist på läkare och sjukvårdare vid de kommunala hälsocentralerna? Privata hälsovårdsföretag kommer att erbjuda en begränsad offentlig billig hälsovårdsservice, med stora överfulla väntrum där vanligt köande folk får nöja sig med unga, oerfarna juniorläkare.
Precis invid kommer det att finnas fina privatkliniker där man utan köande kan reservera 30 minuter hos en seniorläkare för 100 euro per besök. De kommunala hälsocentralerna blir en outtömlig affärskälla för privatkliniker som skräms av långa väntetider, trista interiörer och oerfarna läkare. Enligt reformförslaget sitter du som ”kund” fast för ett år i taget – ifall du inte är villig att punga ut för privat vård, alltså att betala dubbelt upp i egenskap av skattebetalare.
Mer byråkrati. Vidare har vi Centerns 18 ’katedraler’ som de kallar ”Landskapsförbund”, kanske de vansinnigaste alternativa fakta som matas i oss. Införandet av ännu ett skikt byråkrati ska medföra ”effektivare” resursutnyttjande och mer ”demokrati”. Men vi har ju redan riksdag och kommuner.
Landskapsförbunden kommer att bli stora tomma skal där självmedvetna personer (huvudsakligen tungviktare från Centern) posteras för att göra ingenting, förutom att dela ut pengar insamlade av regeringen – enligt regeringens anvisningar. De ska förfoga över nya faciliteter där alla går hem klockan 15.00 efter en tuff dag på kontoret med flitigt kaffedrickande. Utav personalen på över 5 000 ska runt 2 000 vara medlemmar från landskapsförbundens styrelser.
Dyrt ämbetskalas. De estimerade årliga kostnaderna uppgår till minst 150 miljoner euro, varav hyreskostnaderna utgör runt 20 miljoner. Utöver detta tillkommer enorma kostnader för IT-installationer och för resor. Då är vi redan uppe i rejält över 200 miljoner euro på årsnivå, vilket gör cirka 2 miljarder under tio år. Tillsammans med hälsovårdens IT-prislapp på troligen 2 eller 3 miljarder betyder det att vi sitter med en slutnota på mellan 4 och 5 miljarder euro.
Föreställ dig vad man kunde åstadkomma med summan om man i stället satsade på förebyggande hälsovård.
Transportmonopol. Samtidigt vill regeringen bryta upp statsjärnvägarna VR, ett naturligt monopol. Oavhängiga finanskonsulter ser inga fördelar med planerna att öppna passagerartågtrafiken för konkurrens. Vår marknad är för liten och vår spårbredd avviker från resten av världen, undantagandes Ryssland – landet som inte kan erbjuda någonting bättre än åsnedragna kärror.
Potentiella konkurrerande tjänsteproducenter ägs av utländska regeringar eller lågkostnadsföretag som struntar i bestämmelser.
Nyliberala tänkare som Libera har – med brexitliknande maniskhet – kommit fram till att Bransons Virgin Trains vore bättre än alla andra. Jag slår vad om en försvarlig summa att ingen av dessa förmögna personer någonsin har rest i bekväma VR-kupéer, då de kan färdas i sin Jaguar, Tesla eller BMW. Det utlovas aningen billigare biljetter och fler passagerare, men faktum är att VR redan har sänkt priserna med 25 procent under senaste år och rapporterar in en 10 procents ökning i den årliga passagerartrafiken de senaste två åren. Regeringen undervärderar VR:s prestationer och sprider påhittade siffror som stöder dess egen agenda.
Expressfart. Alla ovannämnda projekt expresskörs i riksdagen med bara 18 månader till nästa val, samtidigt visar galluparna klart att Soinis ”blåa” utbrytarfraktion inte åtnjuter verkligt väljarstöd. Kanske lyckas en eller två av de 19 riksdagsledamöterna bli återvalda. Regeringen hänger desperat fast vid makten med en tunn spindelvävstråd och kör igenom stora slösaktiga projekt med tvivelaktiga konsekvenser för Finland.
