I århundranden har London fungerat som Europas finansiella centrum, en position som efter Brexitomröstningen är hotad. För Storbritannien betyder det att tusentals jobbtillfällen riskerar att försvinna till andra finanscentra i Europa och med det betydande skatteintäkter. Paris, Frankfurt, Dublin och en rad andra städer har entusiastiskt anmält sitt intresse för att ta över stafettpinnen från London.
Brexit är den svåraste utmaning som Storbritannien har ställts inför i ett efterkrigshistoriskt perspektiv. Det finns inte en enda punkt på utträdesförhandlingarnas dagordning som kan klaras upp utan några större komplikationer. Framför allt råder osäkerhet kring framtiden för Storbritanniens kommande förhållande till de för EU basala fyra friheterna. Klart är att landet inte kan behålla fri rörlighet för varor, tjänster och kapital men utelämna den fria rörligheten för personer.
Skrämselhicka. Den brittiska regeringens linje med en hård brexit har fått finanspressen och -proffsen att resa sig på tå.
Fragmentering. Tanken bakom Theresa Mays beslut att utlysa nyval den 8 juni var att stärka den konservativa regeringens mandat inför utträdesförhandlingarna med EU. Precis som i fallet med David Camerons beslut om att överhuvudtaget hålla en omröstning om Storbritanniens medlemskap i EU visade det sig vara en grov politisk felräkning. De konservativa förlorade sin majoritet i parlamentet och valresultatet har i förlängningen inneburit än mer politiskt kaos i landet.
Således blev det ännu ett bevis på att det inte tycks vara en god idé att lösa partipolitiska problem genom att utlysa ett val eller en folkomröstning. Det osäkra parlamentariska läget har ytterligare spätt på oron för vad EU-utträdet kommer att innebära för Londons framtid som europeiskt finanscentrum.
Inget europapass. Logiken bakom att många internationella banker har valt London som sin europeiska bas försvinner om det så kallade europapasset inte längre kan nyttjas efter ett EU-utträde. Europapasset, eller passporting rights, är en juridisk mekanism som tillåter finansföretag som är baserade och reglerade i ett EU-land (eller i EEA) och har godkänts enligt EU:s direktiv om den inre marknaden, att göra affärer i andra medlemsstater. För en icke-europeisk storbank som vill nå den europeiska marknaden har det hitintills varit självklart att öppna ett kontor i London och ingen annanstans i Europa.
Enligt siffror från Financial Conduct Authority (FCA) – som idkar tillsyn över finansiella tjänster i Storbritannien – är minst 5 500 brittiskregistrerade företag beroende av europapasset. Om landet skulle förlora rätten till denna juridiska mekanism beräknas förlusterna för investmentbanker och i rena kapitalmarknadsintäkter bli omfattande. Emellertid är Londons position som europeiskt finanscentrum så pass stark att europapasset inte är av absolut avgörande betydelse. Åtminstone om man frågar Jeremy Browne, tidigare minister och numera särskild representant för EU vid lokalmyndigheten City of London Corporation.
”Även om tillgången till europapasset skulle försvinna tror jag inte att Londons status som Europas finanscentrum på något sätt är hotad. Inte bara Storbritannien men likaså EU:s övriga medlemsstater skulle förlora på en fragmentering av finansindustrin. I nuläget är det inte realistiskt att tänka sig att en annan stad eller städer i Europa skulle kunna ersätta London”, menar Browne.
Pia Petersson text
Läs hela artikeln i papperstidningen eller i den finlandssvenska tidskriftsajten Paperini!
