Man kan snart inte hitta en enda åsikt i politiska debatter som inte kan backas upp med en forskningsrapport. Eftersom det finns en massa dåliga åsikter bör det rimligtvis också finnas dåliga forskningsrapporter.
Enligt ett gammalt talesätt inom marknadsföring är hälften av reklambudgeten bortkastad, problemet är att man inte vet vilken halva. Lite samma gäller för de forskningsanslag som delas ut.
Hanne Kjöller har väckt stor uppmärksamhet inom den akademiska världen i Sverige med sin bok Kris i forskningsfrågan – eller vad fan får vi för pengarna? Där hävdar hon att hälften av forskningsresultaten som presenteras i Sverige är falska eller bara meningslösa. Och många är de forskningsrapporter där det dras mycket längre slutsatser än det statistiska underlaget kan styrka.
Hanne Kjöller
”Jag var skräckslagen innan boken skulle komma ut men den har blivit väl mottagen, inte minst bland forskare. Jag har blivit inbjuden till debatter på KTH, Umeå Universitet, Vetenskapsrådet och en rad andra akademiska säten. En del tycker att jag inte förstått vad det handlar om, men väldigt många inom den akademiska världen är glada över att jag äntligen synliggör frågor som de varit frustrerade över under en lång tid”, säger Hanne Kjöller.
Enligt Kjöller har arbetet med boken varit kantad av många tvivel. Hon beskriver forskning som det bästa som hänt mänskligheten, men samtidigt har hon som journalist stött på omfattande problem med nonsensforskning, forskningsfusk och finansieringssystem som frestar forskare att presentera resultat som inte håller för närmare granskning.
Johan Svenlin text
Läs hela artikeln i papperstidningen.
