Vad är betecknande för småföretagare och all världens frilansare?
Dubbla arbetsskift.
Först det där vanliga skiftet. Och sen den där extra arbetsturen som kläms in mellan god natt till resten av världen och gonatt till sig själv.
Efter skift nummer två ligger småföretagaren sedan där i sängen med fyrkantiga LED-ögon och stirrar i taket och tankarna snurrar och de sunda medmänniskorna snarkar och efter några timmars dvala finns kanske ingen annan lösning än att klämma in ytterligare ett bonusskift – morgonturen. Det skiftet börjar vid halvfemsnåret och avslutas några timmar senare med dagens lögn, det vill säga uttrycket god morgon.
Sedan tar normalpasset över. Cirkeln är sluten.
Okej, jag hoppas att ingen har det så där illa konstant. Men jag vet att många företagare lever ungefär så där.
Själv tror jag att det där andra skiftet är det avgörande. Får man mycket gjort? Ja. Kommer man ikapp deadlines? Ja. Får man få goda idéer kring midnatt? Tveksamt. Uppskattar ens kolleger e-post skickade kl. 00.21? Nej.
Men viktigast av allt: Sussar man sött i sängen efter andra skiftet? Verkligen inte.
Lyckligtvis är det urenkelt och dessutom gratis att åtgärda sömnproblemen. Och jag tänker inte nu konsultprata och säga att du ska dra en gräns, att du ska ta det lugnt, att du ska räkna får. Nej, jag bjuder på mycket mera – avgiftsfritt, dessutom.
Lösningen är nämligen boken. Den skönlitterära boken, för att vara exakt.
Den här sommaren och hösten var jag ensam jury i Svenska Yles litteraturpris. Jag skulle läsa cirka 30 böcker på alltför kort tid: poesi, romaner, barnböcker. Det innebar att jag inte hade något annat val än att omorganisera det där andra skiftet.
Jag svävade in i världar jag inte visste existerade. Jag fick ta del av berättelser som våra finlandssvenska författare hade trollat ihop, det var som att sitta vid läger-elden och höra den ena skrönan efter den andra. Sorg. Kärlek. Våld. Glädje. Spänning. Och till med tristess. Allt fanns där.
Visst hände det att jag inte kunde slita mig. Att jag läste för länge. Men när raderna började gå i kors, när greppet om boken släppte, när huvudet föll mot dynan av sin egen tyngd visste jag att dagen varit perfekt. Att hjärnan var tom. Att den nu var redo för en god natts sömn.
En sömn som ingen jävla excel-tabell i världen kan begåva mig med.
Och OM jag, vilket sällan hände, ändå vaknade till morgonbonuspasset var jag alltid utvilad, inspirerad av gårdagskvällens goda berättelse, redo att säga god morgon till omvärlden – och mena det.
Mitt enda problem är att jag inom företagarvärlden har förbannat svårt att hitta någon att diskutera dessa berättelser med.
Så nu tänker jag kasta in en brandfackla: Skulle det inte vara tid för oss företagare att bli lite mer belästa, att ta steget över till kulturvärlden, att mötas halvvägs – och samtidigt få en god natts sömn?
För det, bästa företagare, det är en klockren win-win.
