Jag hade spaden först! Din mössa är ful! Jag bestämmer för jag är störst! Vardagen på daghem är en karikatyr av samhället och forskare ser tecken på att vi fortfarande fostrar barnen till ett system med toppstyrning.
Dagisbarn vill diskutera frågor som handlar om demokrati, men alltför ofta rinner möjligheten ut i sanden.
”Det finns många vardagliga situationer där barn initierar frågor om rättvisa, tolerans och vem som får bestämma. Tyvärr tar småbarnspedagogerna alltför sällan chansen att problematisera begreppen så att barnen verkligen skulle få reflektera och få en djupare förståelse för dem”, säger Marina Lundkvist.
Hon disputerade tidigare i höst vid Åbo Akademi med avhandlingen Vad innebär det att bli demokratisk? där hon studerat samspelssituationer mellan barn och pedagoger från fem daghem på lika många orter i Svenskfinland.
”Man hör ofta i samhällsdebatten att demokratin är hotad. Därför skulle det vara speciellt viktigt att tidigt ta upp begrepp som yttrandefrihet, jämlikhet och respekt som lärandeobjekt.”
Tystnadens tradition. Marina Lundkvist ser tre huvudsakliga orsaker till att det i många fall inte blir så. För det första finns det ännu en tradition i Finland att barn ska hållas kort.
”När man jämför Finland och Sverige visar studier att vi har valt att fokusera olika. I Sverige har dessa frågeställningar diskuterats på olika nivåer redan under än lång tid, längre än i Finland.”
En annan faktor som spelar in är personalens arbetsbelastning. Ibland tillåter inte den allmänna stämningen att man för sokratiska samtal om turordningen vid rutschbanan.
”Det är klart att pedagogiken lider av en överstressad vardag, där praktiska saker ska flyta samtidigt som personalen har mycket att tänka på och ansvara för.”
Lundkvist tillskriver också medvetenheten – eller snarare omedvetenheten – hos dagispersonalen en stor betydelse.
”Demokratifostran är ingen medveten prioritering bland småbarnspedagoger. Medvetenheten kan öka genom utbildning och fortbildning, där småbarnspedagoger lär sig känna igen situationer som kan öppna för demokratidiskussioner. De får verktyg att uppmuntra alla i gruppen att delta i diskussionen.”
I den nya nationella planen för småbarnspedagogik, som tas i bruk nästa år, nämns flera begrepp som ligger nära demokrati.
”Delaktighet, jämlikhet och respekt är viktiga dimensioner av demokratin, men för att målsättningar i ett styrdokument ska uppnås måste man ju också göra något för att implementera dem.”
Diplomatisk process. Demokrati är något annat än anarki och syftet med demokratifostran är inte att barnen ska ta över makten i daghemmet.
”Nej, demokrati innebär inte att man alltid får som man vill. Det handlar minst lika mycket om att respektera andras yttrandefrihet som att man själv får ge utlopp för sina åsikter.”
Barn är vanligtvis rakare än vuxna i sin kommunikation och saknar ofta diplomatiska nyanser. Det gör att kollisionen mellan kränkningar och yttrandefrihet är vardag på också daghem.
”Vi måste få säga saker som de är, utan att för den skull tolerera kränkningar. Att inte låtsas höra är det sämsta alternativet. Barn måste få lära sig att ord kan skada och varför andra kan bli ledsna över det de säger.”
Den här tiden på året tassar man tyst på tår i daghem och skolor och hoppas att just vi ska skonas från diskussionen om huruvida en pojke kan bli framröstad till Lucia eller om julfesten ska innehålla något om Jesus. De samhällsförändringar som står bakom bland annat genusdebatt, mångkulturalism och nya familjekonstellationer avspeglar sig också i hög grad på daghemmens verksamhet.
”Demokrati är en pågående process och det kommer ständigt nya frågor som måste anpassas. Därför är det viktigt att pedagogerna har en stabil grund”, säger Marina Lundkvist.
Johan Svenlin text
