Får Volkswagen göra reklam för Das Auto i hela världen, må jag väl få skriva en spalt om Das Buch i Forum? Jag vill slå ett slag för den tyska boken, jag vill inspirera Forums läsare att läsa böcker på tyska, både skönlitteratur och saklitteratur.
Kaj Arnö tar ett steg tillbaka in i den analoga kunskapsvärlden via bokklenoder samt impulsköp.
Varför nu det då? Är jag en självutnämnd kulturambassadör? Kanske det, men jag ser allt från praktiska till ideella skäl. Läsglädje, hjärngymnastik, lättja, bekvämlighet, bildning, nyfikenhet. Lite samma orsaker som jag angav till att läsa i största allmänhet, i Bokmalens första spalt.
Tyska böcker började jag läsa långt innan tyska blev mitt näst starkaste språk efter modersmålet, långt innan jag flyttade till Tyskland. Och det av rent praktiska skäl. Tyskar har – i motsats till amerikaner – förstånd att uttrycka sig i meter, kilogram och Celsius. De beskriver priser i euro. De riktar sig till en konsumentgrupp som kör med A4, med våra vägguttag, vår nordiska sekulära världsuppfattning. Ett gott exempel: Marco Polos reseguider. Väger 200 g, enkla att bära med, är mycket effektivare att planera resor med än Lonely Planet eller Dorling-Kindersleys klatschiga men tunga böcker.
Kontentan: Det må till en början ta lite längre att mentalt tolka tyskan än engelskan, men enheter och innehåll kräver föga tolkning. Innehållet är redan skrivet för gemene nordbo. Praktiska böcker, reseguider, hobbyer, idrott: Bekvämligheten talar fort för tyska böcker.
Själva språket i sig är en fullgod anledning att välja tyska framom engelska. Tyska är nämligen klart enklare än engelska, vad ordförrådet beträffar. Utan bruk av alkohol gissar även en fantasilös svenskspråkig person ungefär hälften av alla tidigare okända tyska ord. Och denna 50 procent-
regel håller för evigt; den gäller också de mer sällsynta orden (mitt senaste nyförvärv: ”heckeln” för ”häckla”). Klarar man sig över den första grammatikaliska tröskeln går det mycket kvickare att ta till sig ny tyska än ny engelska.
Att förstå Europa och Västerlandet av idag är en annan anledning att läsa på tyska. Och då går det bra med aktuell underhållningslitteratur. Bland deckarna rekommenderar jag Robert Hültner eller Volker Kutscher om det gäller att förstå hur ondskan kom till makten under 1920- och 1930-talet. Vill man ha spänning väljer man Blackout (bara titeln är på Neudeutsch, alltså engelska) av Marc Elsberg, om ett Europatäckande organiserat strömavbrott, eller Oktoberfest av Christoph Scholder, där ett öltält för sextusen personer tas till gisslan. Hög igenkänningsfaktor för dem som besökt Wiesn.
Om man vill ha oinskränkt roligt läser man österrikaren Wolf Haas. Hans deckare om Kriminalkommissar Brenner börjar alltid ”Jetzt ist schon wieder was passiert” och fortsätter i samma berättarstil, som trovärdigt påminner om en diskussion i en ölbar, ”tro det eller inte” (ett annat Brenner-citat). Språkfyrverkeripriset tar Haas dock med ”Das Wetter vor 15 Jahren”, en absurt rolig kärleksroman som till formen är en intervju av Haas gjord av en lika fiktiv som yr tysk litteraturkritiker, rörande boken själv. Matematisk rekursion i litterär tappning.
Rostskyddsbehandling. Absurd komik bjuder även Timur Vermes på, i Er ist wieder da. Han som igen är där är självaste Adolf, som efter sjuttio år vaknar upp på en parkbänk i Berlin och börjar tolka omvärlden i sin egen anda. Hans karriär får fart på TV, där han till sist får en egen reality-show som parodi på sig själv (för omgivningen kan ju inte veta att det är Adolf på riktigt).
Timur Vermes lyckas utforska gränsen för vad man får och inte får skriva på ett sätt som får åtminstone mig att skratta högt, utan att misstänka författaren för dold högerextremism. Skämten är mest på det moderna samhällets bekostnad.
Är tyskan rostig, finns alltid möjligheten att – i rent rostskyddsbehandlande syfte – läsa någon redan bekant bok i tysk översättning. Och då är det bra att veta att alla svenska säljframgångar finns på tyska, inte bara Wallander utan alla andra centrala deckare, eller varför inte Hundraåringen eller Analfabeten vom schwedischen Autor Jonas Jonasson. Det är bara Guillou som av någon anledning är svårfunnen i tysk översättning.
Har jag nu lyckats inspirera dig att ta nästa steg, stega då lite i omvägar nästa gång på en tysk flygplats. Har du vägarna förbi Berlin Tegel kan du köpa på Pocketshop (bekant från Arlanda). Inne i Hamburg gäller Thalia-Buchhaus, i München Hugendubel. Boklådor finns.
Fast om hela sanningen ska fram valde jag temat för att jag är nyvorden tysk medborgare (utan att ha givit upp mitt finska medborgarskap, um Gotteswillen). Via medborgarskapet ville jag markera min samhörighet inte bara med Tyskland som land, utan även med den tyska kulturen och det tyska språket. Och dem har jag i hög grad tillägnat mig via Das Buch.
