I den undre världen är det raka puckar. Är du ohederlig straffas du snabbt. Rödbergens porrkung Tom Sjöberg finns ännu här. Är förklaringen att han egentligen är väldigt hederlig?
Hederlighet är ett begrepp med många bottnar. Tom Sjöberg började langa sprit som tolvåring och fortsatte på den banan av bara farten.
”Det låter som ett medvetet val när man säger det nu. Men i 1950-talets Rödbergen fanns det just inte andra sätt att få lite veckopeng. Mamma slet med två jobb, av vilket det ena var nattjobb på förpackningsavdelningen på Hufvudstadsbladets tryckeri. Det var ganska knapert i vår etta med köksskrubb hemma i trähuset på Albertsgatan”, säger Sjöberg när Forum intervjuar honom på hans 71-årsdag i mars.
På den tiden hjälpte han en släkting med langningen, som han betecknar närmast som en lek. Unge Sjöberg bar spriten och släktingen skötte förhandlingarna.
”Då var det mesta i butikerna på kort (svårtillgängligt, ett slanguttryck som hänvisar till ransoneringen via statens köpkort under andra världskriget, reds.anm.) och du kunde mista rätten att köpa alkohol om du blev inburad. Många skakade galler över natten, för det gick livligt till i Rödbergen under den här tiden. Det fanns alltså ett stort behov av brännvin på den svarta marknaden.”
Syndigt förflutet. På 1960-talet kallades Stora Robertsgatan för Helsingfors Reeperbahn. Nu då pengarna och barnfamiljerna har erövrat Rödbergen finns få spår kvar av den gamla världen. Förutom Tom Sjöberg.
Rock’n’roll. I efterhand gillar Sjöberg den mustiga andan i Rödbergen på 1950- och 1960-talen. Ändå skulle området enligt honom i dag klassificeras som ett ghetto, med gamla träkåkar, fattigdom och löst folk på gatorna. Hamnen låg dock intill och försåg området med smuggelgods av olika slag.
”Det fanns inte just några pengar i landet, utan Finland byggdes upp med svett och talkokrafter. Alla lyckades dock inte hitta sin plats i samhället efter kriget. För många var det därför som semester att besöka fängelsecellen. Det var tuffa killar som aldrig tjallade på någon”, beskriver Sjöberg tidseran i Rödbergen.
Det enda riktigt roliga när den unge Sjöberg närmade sig tonåren var när rock’n’rollen kom. Som tonåring blev han kompis med rockarna Kaj ”Kajde” Westerlund, som blev proffsmusiker, och Kai ”Fogeli” Fogelholm, som bland annat hade vunnit en Tommy Steele-tävling 1958 i Helsingfors.
”Vintern 1964 stack jag med Fogeli till Köpenhamn där han uppträdde på barerna. Han var en karismatisk artist som tyvärr söp alldeles för mycket och senare drack ihjäl sig. Därför stack jag tillbaka till Finland efter någon månad.”
Intresset för rock’n’roll består i alla fall hos Sjöberg, som på äldre dagar har tagit upp tråden på nytt med live-framträdanden.
”Jag var själv med i rejäla rock’n’roll-shower på nattklubben King’s Kakadu en gång i tiden, även om jag titulerar mig själv parkrockare. Mina stora favoriter och förebilder är rockare som Elvis Presley, Jerry Lee Lewis och Carl Perkins. Honom lockade jag faktiskt en gång till King’s Kakadu när han hade en spelning i Finland.”
Knegaren. Trots att bilden av den eviga skuggboxaren Sjöberg sitter i, har han faktiskt under många år också jobbat legitimt, så där som extraknäck.
”I början av 1960-talet fick jag jobb på Victor Ek som mopotjuppare (mopedbud, reds. anm.) och blev den vägen bekant med hamnarna i Helsingfors. I ett lite senare skede fick jag chansen att bli förtullningspraktikant på kontoret i Skatudden och lärde mig då också känna tullsystemet bra.”
Vid den tiden fanns det inte just ro-ro-fartyg utan hamnarna fylldes av styckegodsfartyg som kunde ligga länge vid kaj. Därför fanns det gott om jobb för en vaken ung man som samtidigt lärde sig en hel del om hur det fungerade under ytan i hamnarna.
”Efter diverse förvecklingar jobbade jag som förman i Sumparn i Sörnäs från 1972 till 1979. Det slutade med att jag fick portförbud till hamnen, trots fackets protester”, säger Sjöberg.
Orsaken till portförbudet var en omfattande spritsmuggling som hade uppdagats i hamnen, något som myndigheterna ansåg att Sjöberg hade dirigerat.
”Något straff för det fick jag aldrig utan allting rann ut i sanden. Men portförbudet bestod, så där tog den karriären slut.”
Läs hela artikeln i papperstidningen eller i den finlandssvenska tidskriftsajten Skriftly!
Bo Ingves text
Karl Vilhjálmsson foto
