Precis som luften vi andas. Varje dag använder vi massiva mängder data som flyter omkring i etern, framför dina ögon och fingerspetsar.
Big Data är redan här. Din ridgeback-rashund har nyss vunnit första pris på utställningen i Tallinn. Med din mobiltelefon knäpper du en bild på den nöjda vovven med medalj runt halsen.
På nolltid lägger du upp plåten i din statusruta på Facebook. Inom några minuter får du 98 ”gilla” av klicktivister bland razorback-fans över hela klotet, medan 14 fejankompisar kommenterar jyckens hållning och frisyr.
Allt detta tar dagens ”digital natives”, digitala infödingar, som en självklarhet.
Men hur är det möjligt? Hur kan hundratals miljoner Facebookare betjänas samtidigt, med rasande fart?
Svaret lyder: Big Data, en modern teknik för att snabbt hantera enorma mängder information, i form av ettor och nollor.
Du ska köra hunden hem till kenneln i Jeppis. Du kollar vädret på norska appen yr.no. Jaha, regn i östra Finland, bäst att köra Björneborgsvägen. Men hur var det med vägarbetet i Närpes? Du kollar appen för trafikstockningar. Nähä, inga problem, trafiken löper.
Men hur kunde dina appar veta så mycket, om läget just nu, i realtid? Svaret är: Open Data, myndigheterna ger frivilligt och gratis ifrån sig väder- och trafikdata. Open Data är en viktig förutsättning för att Big Data skall vara intressant.
Hörnstenar för Big Data. Först gäller det att få tag på data. Information om rådande väder samlas in globalt på stationer som automatiskt mäter temperatur, vindstyrka, vindriktning, lufttryck med mera.
Detta görs kontinuerligt, och loggas i öppna databaser, tillgängliga för alla som är intresserade av vädret. Myndiga meteorologer och frifräsande väderfirmor kastar sig över rådata, masserar dem i sina prognosprogram, och publicerar vindsnabbt prognoser på sina sajter.
En myriad av sensorer av olika slag, placerade tätt över hela klotet, behövs för att Big Data skall flyta in.
Det gäller att lagra oceaner av data. Räddaren i nöden är professor Stuart Parkin, som nyligen fick Millenniumpriset. Hans teknik Spintronics rör sig på atomnivå, där man kollar åt vilket håll varje atom tvinnar runt sin axel.
”Good guys” har polen uppåt, de räknas som ettor. ”Bad guys” har polen nedåt, de är nollor. Med ett ultrafint magnetiskt läshuvud kan man kolla atompolernas läge, alltså läsa data, och dunka atomerna i skallen så polerna vrids åt motsatt håll, och skriva om data.
Med tätt stuvade atomer går det snabbare att hitta hundbilden på Facebooks datorer, och hundvännerna får snabbare respons.
Internet of things. Nästa utmaning för Big Data blir M2M, maskin-till-maskin kommunikation över internet.
Några pionjärer är redan i gång med detta. Konecranes samlar trådlöst in data via sitt Truconnect-system från globalt utspridda kranar för att snabbt kunna åtgärda störningar i kundernas motorer.
Läs hela artikeln i papperstidningen!
Henry ”Heffe” Clay Ericsson Text
