Placeringsmarknaden för obligationer och depositioner har förändrats radikalt efter finanskrisen 2007–08. Det här betyder att den traditionella portföljteorin och -praktiken baserad på diversifiering är redo för sophögen: denna mod fungerar inte just nu.
Nicholas Anderson är oberoende rådgivare och konsult inom finans,
infrastruktur och klimatförändring.
Under de senaste tio åren har det skett ett dramatiskt och snabbt räntefall från runt 5 procent till under 1 procent och lägre. Räntorna har varit låga redan alltför många år, och ser ut att fortsätta ytterligare några år.
Regeringar och centralbanker har försökt stimulera den globala ekonomin från den branta depression som följde på krisen. Inom euroområdet har flera länder och storbanker fundamentala ekonomiska och finansiella problem. Europeiska centralbanken ECB har också desperat försökt stödja Grekland och Italien, medan dessa länder och Spanien, Tyskland och Frankrike har stött sina egna banker. Många stora ekonomiska och strukturella problem förblir olösta inom euroområdet, men det är en annan historia.
Sedelpressen går het. Ekonomisk stimulans efter krisen har huvudsakligen administrerats av centralbankerna i USA, Europa och Japan enligt en policy kallad Quantitative Easing (kvantitativ lättnad), vilket i klartext inte betyder annat än att trycka mer pengar åt regeringarna. De köpte upp flera biljoner egna statsobligationer. Denna policy tvingade ner långtidsräntorna på de bäst rankade obligationerna till nära noll eller under, likaså höll den korttidsräntorna nära noll eller under.
I Tyskland har författningsdomstolen övervägt en juridisk granskning av denna policy; enligt tysk lag har landets centralbank i egenskap av underavdelning till ECB inte rätt att finansiera staten. ECB hävdar att Quantitative Easing inte innebär monetär finansiering, genom att ECB endast köper upp obligationer av investerare, inte direkt av stater. Detta är troligen den största lögn som någonsin yttrats, ty investerare köper sannerligen inte obligationer med noll- eller negativ avkastning. Vilken förnuftig långtidsinvesterare skulle köpa sådana obligationer som långtidsinvestering? Olyckligtvis finns det de som gör det…
Naturligtvis är resultaten av Quantitative Easing utmärkta för investeringsbanker, emittenter och låntagare, men rena giftet för investerare och deponerare. Dessa låga räntor har många olyckliga konsekvenser:
1. Börsbolag utnyttjar lågkostnadslån till att finansiera buy-backs (aktieåterköp) – ett totalt slöseri med pengar, som artificiellt höjer aktiepriserna.
2. Företag kan ta lån till låga kostnader för dåliga investeringar.
3. Många svaga låntagare, typ bolåntagare, riskerar alltför hög skuldsättning med dagens låga räntor.
4. Försiktiga investerare tjänar ingenting på depositioner.
Det betyder att investerare har skäl att beakta dessa förändringar, och slutsatsen är att merparten färska obligationsinvesteringar bör reduceras till noll, tills räntorna återgår till högre positiva nivåer, över inflationsnivå – kanske 3 procent eller högre.
Reell förlustrisk. Låt dig inte lockas av lågkvalitetsobligationer med 5 till 7 procents avkastning just nu! Dessa ”högavkastande” obligationer är farliga investeringar. De innebär reella förlustrisker, inte verklig diversifiering för de flesta portföljer i dag. Deras kreditvärdering är antingen nonexistent eller under BBB–. Det innebär att företagen kanske inte ens kan betala tillbaka hela eller delar av sin skuld när de får finansiella problem, vilka redan indikeras direkt i deras ranking eller av frånvaron av sådan. Och kom ihåg att vi högst antagligen går mot en ny period av långsammare ekonomisk tillväxt!
I många länder, som Finland, har pensionsfonderna stora obligationsportföljer – högavkastande och lågavkastande. De högavkastande obligationerna ger nu en avkastning under inflationnivå, och de lågavkastande ger mer, men innebär enorma risker. Ilmarinen, Finlands största pensionsinvesterare, är ett av de bolag som investerar dina pengar för din pensionering – de har en enorm obligationsportfölj. Runt 35 procent av deras portfölj, eller 16,5 miljarder i obligationer… lycka till med det! Det vore intressant att höra varför de vill investera i obligationer på dagens marknad. Men håll inte andan. De kommer inte att säga mer än de blivit tränade till av berömda portföljprofessorer som påstod att portföljer ska diversifieras på detta sätt.
För protokollet: dagens stora obligationsköpare är spekulanter, liksom hedgefonderna, som vill sälja obligationerna blixtsnabbt om priserna på dem stiger ytterligare. Stora ledande investeringsfonder som PIMCO säljer ut sina obligationsportföljer efter det stora rallyt med amerikanska statsobligationer.
Håll hårt i dina lågkostnads aktieindexfonder. Du har en nedgångsrisk, men också en stor uppgångsrisk, och dividender kommer nästan alltid att utbetalas på börsaktier.
