Det nordiska välfärdssamhället utmanas på allvar av Asien. Men slaget är inte förlorat ännu.
Frågan är om Norden kan bibehålla världens högsta levnadsstandard då man inte lyckas kapitalisera på sin uppfinningsrikedom,
samtidigt som Asien ligger hack i häl inom toppteknologi.
Sverige lider av samma paradox som Finland: länderna är i topp då det gäller antalet patent, men man lyckas inte kommersialisera dem.
Även den mer avancerade akademiska utbildningen och nivån på forskningen har ifrågasatts i Sverige.
Där har landet kommit väl ut i många internationella jämförelser när det gäller ”input” av pengar och resurser, men sämre då det gäller resultat och ”output”. Skillnaden är så stor att begreppet ”den svenska paradoxen” blivit ett begrepp i debatten, myntat av Charles Edquist med en särskild professur i kunskap om innovationer vid Lunds Universitet.
Allt sämre. Svenskarnas självbild kom på sned redan i början av 2000-talet då utbildningssystemet klassades som ett av Europas sämsta, enligt en ranking i PISA-rapporten.
Resultaten har försämrats ytterligare inom samtliga kunskapsområden på senare år, och de svenska eleverna presterar under OECD-genomsnittet. Det har medfört att skola och utbildning seglat upp som en av de hetaste politiska frågorna inför riksdagsvalet 14 september.
Den borgerliga fyrpartialliansen skyller socialdemokraterna som 1991 drev igenom att kommunerna skulle ta över utbildningsansvaret från staten, upp till studentexamen. Men de borgerliga har under åtta års regerande nöjt sig med att tala om problemet, istället för att återställa ordningen.
Samtidigt ifrågasätts den högre utbildningen, sedan allt fler lägre utbildningar numera klassas som akademiska, exempelvis småskollärare och sjukvårdspersonal. Det har bidragit till att andelen akademiker i varje årskull stigit från cirka 10 procent till närmare 40 under ett halvsekel.
Därmed har den genomsnittliga kunskapsnivån sjunkit. Det har uppstått en mängd preparandkurser i matematik för både blivande ingenjörer och ekonomer. En del ingenjörsutbildningar har haft så få sökande att i stort sett alla tidvis har antagits, med alltför dåliga kunskaper. Särskilt gäller detta lärarutbildningen.
Läs hela artikeln i den tryckta tidningen!
Henric Borgström Sverige
