Kan du tänka dig att sätta upp ett litet företag och jobba hemifrån, eller helt ensam i ett litet kontor, utan någon medarbetare?
Nicholas Anderson är oberoende rådgivare och konsult inom finans, infrastruktur och klimatförändring.
Jag satte upp en egen firma för fyra år sedan efter att ha arbetat för andra 24/7 (eller nästan) i sex olika länder genom hela min karriär. Fram tills jag beslöt att bli min egen chef hade jag arbetat vid stora företag i totalt 43 år, med bra lön, och också haft chansen att se världen. Livet som anställd eller chef var ibland roligt, men mestadels lite tradigt med ändlösa möten. Inte minst med tanke på att cheferna nästan alltid var högpresterande, vilket betydde att de var från rika familjer med kontakter till styrelseordföranden och ofta agerade som översittare som gärna utnyttjade de anställda för att få mer pengar, makt och avsevärt mindre jobb …
Solokarriär. Mitt arbete var fortfarande tillräckligt tillfredsställande, trots dylika chefer, och efter 43 år ville jag inte sluta jobba när min första pension utbetalades.
Inför alternativet att söka nytt jobb var det lätt för mig att besluta att jag inte längre skulle arbeta som anställd igen, utan endast som oberoende frilansare och rådgivare. Fyra år senare förblir det ett lyckat val.
Jag anländer nu som så många andra varje morgon med en kopp kaffe och inleder den dagliga rutinen med telefonsamtal, med att samla information och data för nästa stora tilltag. Sittande framför min Mac och min PC (jag använder båda) skriver jag på en artikel eller ett projekt-utkast som inte kommer att göra mig rik, men som tillåter mig tjäna lite extra pengar.
Det är hårt arbete och inte lika glamoröst som att ha ett snofsigt arbetsrum på ett stort företag, men då man är sin egen chef finns en miljon olika sätt att starta dagen – och alla sätt ger dig full koll över minuterna och timmarna som ligger framför dig just den dagen. Där finns också den fantastiska känslan av oberoende, utan någon chef, utan någon annan i rummet som ställer dumma frågor eller pratar på om sin weekend i Paris med flickvännen.
Självständig och självgående. En del säger att då man jobbar ensam så arbetar man i praktiken mer än 12 timmar om dagen, inklusive veckoslut. Vidare säger folk att det tar mer tid och ansträngning än någon klarar att ensam hantera telefonsamtal med kunder, reda ut pappersarbete, betala och skriva ut räkningar, sköta skatteärenden, uppdatera mjukvara, samt köpa kaffe och mackor för nästa kundmöte. Argumentet är att livet helt tas över av arbete och att man borde skaffa någon som kan hjälpa till med dessa göromål. Men här tar folk oftast fel.
Att anställa någon som hjälp på en enmansfirma är ett allvarligt misstag, för det finns i dag många alternativa sätt att överväga.
Verktyg. I mitt fall använder jag följande redskap och tjänster, värda sin vikt i guld:
1. En liten firma sköter min bokföring och skatteärenden och håller mig à jour gällande förändringar.
2. Ett annat företag sköter min enmansfirmas finansiella rapportering.
3. Ett bolag har skapat en ypperlig WordPress-webbsida för min webbtidning – jag har lärt mig att själv uppdatera sajt- och bloggverktyget WordPress (som använder databasen MySQL) och att använda relevanta plug-ins (insticksprogram).
4. All mjukvara är molnbaserade standardprogram, och även här säkrar jag att jag åtminstone behärskar grunderna.
5. En liten juristfirma hjälper mig med juridiska frågor vid behov.
6. Större företag anställer mig att skriva artiklar och fungera som rådgivare.
7. Andra företag ber mig sitta i deras styrelser, och det finns en hel del att välja på för folk med erfarenhet, som har stor efterfrågan.
8. Om jag behöver extra hjälp finns det dussintals frilansare som är beredda att jobba för en modest fast taxa.
Dagligt knegande. Ovanstående modell har gjort det möjligt för mig att vara helt befriad från att ’äga’ några anställda. Det sparar avsevärda mängder tid och pengar då jag inte behöver hitta folk att anställa, intervjua sökande, kolla referenser, hantera anställningskontrakt, eller se till att det finns pengar att betala löner, skatter, pensions- och socialavgifter. Dessutom behöver jag inte bekymra mig om hälsovårdsserviceavtal, personalens semestrar eller organisera utbildningsprogram.
Jag behöver inte prata eller lyssna på anställdas professionella och personliga bekymmer. Varför ta på sig allt detta trassel när man kan engagera en frilansare eller en firma att sköta hela rumban? Ifall du då inte har planerat att försöka få företaget att växa sig stort – för att råka tillbaka i företagsekorrhjulet.
Efter 46 år har jag insett detta.
