Ann Wahlroos-Jaakkola, vd för Picnic, har ingen personlig erfarenhet av glastak. Hon jobbar aktivt för att sparra kvinnor till krönet av företagsvärlden.
Ann Wahlroos-Jaakkola har knappt hunnit träda in i fotostudion förrän hon själv inleder intervjun genom att notera hur medier, väl medvetna om att nyheterna domineras av herremän, får leta med ljus och lykta efter kvinnliga intervjuobjekt. Tyvärr tackar tillfrågade kvinnor ofta nej, kanske för att de inte betraktar sig själva som tillräckligt stora specialister.
”Då brukar jag säga att kvinnor inte har rätt att gnälla heller”, skrattar hon.
”Det här tycker inte kvinnor om att höra, men man kan inte både äta kakan och ha den kvar. Vi kvinnor borde våga lägga oss själva i blöt oftare. Med män är det tvärtom, de tar plats och uttalar sig om saker som de inte behärskar till 100 procent.”
Varför är det så?
”Generaliserar vi lite, så tror kvinnor att de ska vara färdiga inför uppgiften, i stället för att växa in i chefsrollen. Allt beror på motivation och vilja: vill du, så kan du, och lär dig.”
Inga kvoter. Wahlroos-Jaakkolas engagemang för kvinnligt ledarskap, via nätverket Board Professionals Finland, väcktes strax innan hon började i Picnics styrelse 2011. Samtidigt stärktes insikten att kvinnor kan och bör sporra och sparra varandra, agera dörröppnare.
”Jag vill skjuta ner uppfattningen att det inte finns kompetenta kvinnor: i vårt register har vi 110 stycken. Vi ordnar speeddejting med rekryterare och bygger som bäst en sökmaskin för styrelsekandidater. Männen har nätverken från tidigare, via idrott eller klubbar.”
Sällan kommer en talangscout spontant och knackar på dörren.
”Män tenderar att anställa män med liknande bakgrund och utbildning. De bästa
talesmännen för kvinnor vore de män som sitter på beslutande poster. Ilmarinens vd Timo Ritakallio profilerar sitt företag genom att lyfta fram kvinnor.”
Ditt råd åt en ung karriärsugen kvinna?
”Fatta ditt eget beslut om vad du vill, och gör det. I dag är konkurrensen så hård att du måste besluta dig tidigt. Meddela öppet ditt intresse att göra mera, det gör nog killarna. Man kan inte låta någon annan bestämma
eller hoppas att ödet för med sig något.”
Då Wahlroos-Jaakkola kom till Varuboden 1997 var hon den enda kvinnliga kommersiella direktören bland 22 kollegor.
”Du ska inte själv göra ett nummer av att du är kvinna. Jag har aldrig själv upplevt glastak, även om jag vet att det finns sammanhang där män stöder varandra.”
Attityd. ”Vill du, så kan du” är ett motto som Ann Wahlroos-Jaakkola efterlever. Kvinnor tackar ofta nej, kanske för att de tror att de måste vara färdiga. Men genom att våga lägga sig själv i blöt lär man sig och växer, menar Wahlroos-Jaakkola.
Trender. Finland lutar mot ett fjärde år av recession. Picnic gynnas av billighetskulturen, samt hälsotrenden där konsumenter är alltmer medvetna om vad de vill äta.
”Självklart sjunker den privata konsumtionen, i synnerhet på orter som mist stora arbetsgivare. Men merparten av Picnics försäljning är i huvudstadsregionen. Adressen är avgörande. Köpcentrum beviljar mer utrymme åt fast casual-mat nu då modeindustrin är i blåsten. Överlag äter folk ute allt mer, och samtidigt oftare.”
Wahlroos-Jaakkola välkomnar regeringens initiativ med fria öppethållningstider. Färre restriktioner skapar mer privatföretagande, anser hon.
”Men varför fri öppethållning bara i butiker, inte också i caféer och köpcentrum? Vi borde säga ja till allt som skapar jobb. Ingen har i dag råd att hålla öppet på söndag på grund av 100 procents lönetillägg. Här behövs liberalisering – då kunde vi erbjuda fler arbetstimmar åt flerarbetstagare.”
Wahlroos-Jaakkola retar sig på den finska jantelagen.
”Om någon lyckas, så kunde vi glädjas för dess skull. Att vi ogärna visar glädje för andras framgångar är synd. Många som lyckas och tjänar gör mycket välgörenhet, men i all tysthet.”
I framtiden kanske tredje sektorn och privata donationer får en mer framträdande roll i samhället, tippar Wahlroos-Jaakkola.
”Jag ser inget illa med det. Får man fram pengar eller investeringsobjekt, så ’go for it’. Nu tänker vi
i stället genast på problemen och vilken liten aktör som eventuellt förlorar på det.”
Läs hela artikeln i papperstidningen eller på pekplatta!
Torsten Fagerholm text
Karl Vilhjálmsson Foto
