En tredje ekonomisk väg utformas då digitala marknadsplatser med nya mänskliga nätverk förändrar innebörden av jobb och sociala tillit. En mänsklig kulturrevolution som framtvingar ny reglering.
Fram till 1800-talet skedde de flesta ekonomiska transaktioner privata individer emellan på lokal nivå: skräddare, bagare, slaktare och smeder. Sen började handel och tjänsteproduktion organiseras via stora institutioner.
”Som bäst ser vi en transformation mot en tredje väg: allt fler transaktioner och tjänster sker igen privatpersoner emellan. Individer betjänar individer. Medlingen äger rum genom digitala marknadsplatser och nätverk, utanför traditionella institutioner och företag”, säger Arun Sundararajan, professor på Stern Business School vid New York Univesity under ett Helsingforsbesök en solig vårdag.
Monoliterna skälver. Då främlingar kan betjäna främlingar tvingas gamla monoliter som hotell, taxibolag och banker med etablerade varumärken upp till kamp. Begreppet delningsekonomin (sharing economy) beskriver trenden där det decentraliserade, icke-hierarkiska webbfenomenet p2p (person till person) sprider sig till det mest privata: våra pengar, hem och bilar.
”Själv föredrar jag termen ’crowd-based economy’ (ungefär: kollektiv, kollaborativ ekonomi) som inkluderar ett spektrum av kommersiella samt ideella fenomen”, förklarar Sundararajan.
Likt svampar efter regn lanseras nya företag som vill bli ”the next Uber” inom sin egen nisch. I stället för att vädja till banken kan små företag presentera affärsidéer för allmänheten och samla kapital via nätverk som Kiva, Funding Circle, Ledning Club eller Prosper. Entreprenörer kan sälja aktier i det egna bolaget till affärsänglar eller amatörinvesterare via CircleUp eller AngelList.
Kulturrevolution. I både Finland och USA inkarnerar privatbilism det individualistiska frihetsidealet.
Även här bevittnar vi ett kulturskifte. Även om du inte vill ta steget fullt ut och bli Ubertaxichaufför så kan du hyra ut din bil åt lokala användare via Getaround eller Turo. Via den franska samåkningstjänsten BlaBlaCar hyr 25 miljoner medlemmar i 22 länder ut lediga säten för definierade resesträckor. Motiven är överraskande nog en växande allergi mot den isolerande tekniken som ersätter äkta umgänge med opersonlig Facebook-vänskap.
”Många deltagare försöker inte primärt spara pengar eller skapa ekonomisk effektivitet. De vill köra bil åt eller tillsammans med främlingar också eftersom det ger social gemenskap”, säger Sundararajan.
Att dela och samarbeta, även då det sker med kommersiella förtecken, bygger på ett djupt mänskligt behov av kontakt och interaktion, en motvikt till den alienerande skärmtiden. Det bevisar populariteten hos bilpooler som Zipcar och Getaround.
Läs hela artikeln i papperstidningen på pekplatta eller i den finlandssvenska tidskriftsajten Skriftly!
Torsten Fagerholm text