Heidi Furu är t.f. chefredaktör för Forum
Hur sträng digital disciplin har du?
Har du en mobil i närheten? Ifall du inte läser denna text just på mobilskärmen kan du gärna testa att lägga mobilen i ett annat rum medan du läser texten. Detta kommer nämligen att handla om hur smarttelefoner och sociala medier påverkar våra hjärnor, och ett bra sätt att bli uppmärksam på sitt eget beteende är att ändra förutsättningarna – i detta fall alltså att gömma mobilen.
Våra hjärnor har utvecklats under ett liv på savannen, och är anpassade för en tillvaro då vi var jägare och samlare.
”När vi gör sådant som ökade våra förfäders chanser att överleva kommer hjärnan att belöna oss med en känsla av välmående för att driva oss mot dessa beteenden”, säger Anders Hansen som skrivit böckerna Hjärnstark (2016) och Skärmhjärnan (2019).
Nu blir du kanske nyfiken på Anders Hansen. Om du trotsade uppmaningen i början av texten kan jag tänka mig att du nyss tog upp mobilen för att kolla hans bakgrund (han är överläkare i psykiatri), för dubbelchecka om det var hans sommarprat du fastnade för i somras (mycket möjligt, han har varit både sommarvärd och vintervärd i svenska P1), eller för ta reda på om böckerna finns tillgängliga hos din ljudbokstjänst. Då du en gång var i farten kanske du också kollade om det fanns något nytt och spännande på Facebook, Linkedin eller i mejlboxen. Vi som lever i den digitala verkligheten gör exakt så, vi avbryter oss själva väldigt många gånger. Ofta för att jaga mer information, för det stimulerar vårt belöningscentra i hjärnan. När vi lär oss något nytt frisätter hjärnan nämligen dopamin.
Intressant är att vårt belöningssystem aktiveras mest av förväntan att något ska hända. När du kollar mejlboxen eller aviseringarna på Facebook är det avgörande inte vad det nya är, utan om det överhuvudtaget kommit något nytt. I de flesta fall stiger dopaminet mer då man hör ljudet från en pushnotis än då man läser själva mejlet. Hela businessidén bakom sociala medier går ut på att fånga och sälja vår uppmärksamhet, och därför är det givet att de framgångsrika företagen satsat rejält på att förstå hur de ska portionera ut pling, digitala tummar, hjärtan och kommentarer för att trigga användarnas belöningssystem maximalt.
Vi kan ju förstås begränsa oss, och bestämma oss för att inte plocka upp mobilen vid minsta pling utan i stället fortsätta med de kreativa uppgifterna eller den återhämtning vi hade tänkt göra. Utmaningen är att ignorerandet av mobilen är en aktiv handling som kräver mental energi av oss. På samma sätt som det för den godissugna krävs viljestyrka för att låta bli att ta en näve karameller till, krävs det tankekraft för att låta bli att plocka upp mobilen. I undersökningar som testade minne och koncentration visade det sig att de studerande som lämnade mobilen i ett annat rum presterade bättre än dem som hade sin mobil i fickan, även om de inte tog upp den.
Vill man slippa sätta mental energi på att ignorera mobilen varje gång den plingar till kan man lämna mobilen utom hörhåll och räckhåll för att minska frestelsen. Skärmtid är en strategi, skärmrum en annan. Särskilt smart är det enligt Anders Hansen att ha mobilen i ett annat rum då man sover (för det ger bättre sömn), då man jobbar fokuserat (för det ger bättre koncentration), i klassrummet (för det förbättrar inlärningen), och vid middagsbordet (för då upplevs både sällskapet och diskussionerna som intressantare). Smarttelefonerna är här för att stanna, utmaningen blir att drilla oss själva att vara smarta användare.
