Det finns många trådar att hålla reda på då man bygger företag. Det skall rekryteras, produktutvecklas, marknadsföras, byggas användarbas, finansieras, skötas byråkrati. Allting hänger ihop. För varje delområde vore det enklare att gå vidare, om de övriga delområdena var färdiga, eller åtminstone längre hunna än de är just nu.
Att välja följande åtgärd blir svårare än att välja nästa biljardkula. Jag börjar med att intala mig själv att vi har nått en bit på vägen inom alla områden.
Byråkrati: Vi har grundat ett aktiebolag, registrerat oss som arbetsgivare, skaffat bankkonto och skattekonto.
Skickat de första räkningarna, betalat de första lönerna.
Marknadsföring: Vi har valt ett varumärke (Green Elk) och vi har skaffat en domain (green-elk.com jämte lokala varianter), för att etablera vårt ägandeskap till varumärket. Inkarnationer finns paxade i sociala media.
Rekrytering: Vi har ett grundarteam om tre personer, som redan jobbat ihop i två år.
Produktutveckling: Vi har Python-program som nödtorftigt avbildar upplevelser av världen med egen muskelkraft i form av på kartor uppritade rutter, med diverse statistiker.
Användarbas: Från egna äventyr till lands, bergs och havs har jag utgett publikationer som i ord och bild återspeglar den gröna älgens filosofi. Den största enskilda satsningen gäller Nagu Kajak. Jag tror på att bygga det allmängiltiga utgående från det specifika, och vi har tryckt upp en 28-sidig färgblaska, som vi delat ut på Båtmässan i Helsingfors. Motsvarande ansatser kring cykling, vandring och skidåkning är påbörjade.
Finansiering: Grundarna har skyfflat in blygsamma 10 k€, en pott som måste fyllas på före vi når en punkt då vi har något att visa de större pojkarna. Green Elk är omnämnt för ett antal riskkapitalister, på Venture Capital-tillställningar i Berlin och Helsingfors.
Så visst har vi en början, men mycket mer behövs på alla fronter. Det som en tid kändes viktigast var att slå på trumman och erbjuda en tjänst för den växande mängden passionerade friluftslivsidkare. Men där förlorade vi flera månader på grund av två tankefel.
Fel ett: Överoptimism gällande en studerande företagares kodningskapacitet. Vi har halvfärdiga blogginlagor som konkretiserar den gröna älgen för paddling, skidåkning, vandring, cykling. Men att gå live känns fel: erbjuder vi något unikt nog? Vår ”minimum viable product” är mer minimum än viable. Vår developmentansvarige sliter ännu studiebänken vid Åbo Akademi, utvecklingsmålen har inte nåtts, product launchen är uppskjuten. Alltför många startskott kan inte avfyras med samma pistol.
Fel två: Som snickare van att hantera hammaren tyckte jag mig vara omgiven av idel spik. Databaser har jag hållit på med sedan tjugo år före MySQL:s grundande; även kajak- och cykelrutter skall väl smällas in i en databas?
Två fel kanske blev ett rätt. Frustrerad över att vi inte hunnit längre inom produktutvecklingen började jag själv koda med KML-filer från Google Earth. Jag ville se resultat snabbt. Jag gav mig inte tid att ladda geografiska data i en databas, utan läste in dem direkt i primärminnet, ”för att se resultat genast”.
Jag hade ont samvete för att gå genvägar, och förstod först efter två dagars kodande att vi beträtt senvägarna redan under de månader då jag såg databasen som det tekniska hjärtat, inte beräkningarna och visualiseringen.
Nu har jag nått tillbaka till den mer matematiska programmering jag höll på med i gymnasiet och åren strax därefter. Trettio år av Moores lag har gett en lite mer primärminne att spela med. Objektorienteringen hos Python ger en kodelegans av helt annan kaliber än koden från tidigt 1980-tal. Nörden i mig slår glädjevolter!
Tanken går osökt till hur databasen MySQL skapades: Av en glädjeskuttande programmerare, som skrev kod för eget bruk, i en situation där Product Management och Engineering var ett, där kundbehovet förkroppsligades av
kodaren.
Så nu har vi ett läge då gamla hundar på nytt tränas in i konsten att sitta. Vi skall ta fram de bästa sätten att åskådliggöra äventyr, rutter, hastigheter, höjdkurvor, pauser, så äventyrarna får nya insikter. Där har vi produkten och användarbasen; att sedan erbjuda samma sak över nätet är en övning, där databasen igen kan komma i bruk. Nu tror jag vi förlorat tid på att skjuta på fel biljardkulor.
