Jag betalar gärna skatt för bastjänster som hälsovård, utbildning, omsorg för unga och äldre, fungerande transportnät och säkerhet. Denna kombination av normala tjänster för alla medborgare gör Finland till ett bra land att leva i. Här finns goda möjligheter att skaffa sig kunskaper och att förvärvsarbeta, speciellt om man är beredd att resa. Export behövs, eftersom vår hemmamarknad är så liten.
Nicholas Anderson är oberoende rådgivare och konsult inom finans, infrastruktur och klimatförändring.
Hälsovård har nära koppling till utbildning, och omsorg för unga och äldre. Det betyder att folk förstår att man genom att använda hjärnan, iaktta hälsoriktiga matvanor och röra sig tillräckligt kan säkra ett gott liv utan att hälsovårdskostnaderna exploderar. Föräldrar, skolor, universitet och medier behövs alla för att hamra in dessa enkla sanningar. Med allt detta vetande kan vi sätta ihop nya exportprodukter att tjäna pengar på, skapa fler jobb, och stärka välfärden och säkerheten i landet.
Självförvållat. Men dessa självklara sanningar utmanas dagligen av Kesko och S-gruppen och flera stora företag som Valio, Fazer, Raisio, Nestlé, Kellogg’s, Dannon, Mars och många andra livsmedelsföretag som insisterar på att inkludera kombinationer av socker, salt, mjöl och fett i produkter och butiker med hjälp av aggressiv reklam.
Följden är att vi äter för mycket av dessa fyra hälso-förstörare, medan vi säkrar jätteprofiter för storföretag och deras samarbetspartners – medier och reklambyråer. Alltför många människor drabbas slutligen av allvarliga besvär som hjärtsvikt, cancer, diabetes och organsjukdomar.
Vi måste bilda front mot dessa hot – liksom vi har kämpat mot tobaksbolagens oproportionerliga makt. Osunda mat-vanor medför enorma kostnader för skattebetalarna genom förlorad arbetstid och hälsovårdskostnader, och de innebär också jättevinster för privata hälso-vårdsföretag.
Politisk jämlikhet. Finland har högklassig förebyggande bashälsovård för folk i arbetslivet. Denna organiseras av arbetsgivarna inom ramen för lagstiftningen. Detta är utmärkt: friska anställda är bättre anställda. Men här ser vi igen att försäkringsbolagen och privata producenter av hälsovårdstjänster försöker sålla bort olönsamma patienter sant skumma grädden av tårtan och säkra sig den bästa personalen för de mest lönsamma kunderna, som har råd med deras tjänster. Det är inte fel i sig, så länge kompetenta läkare och hälso-vårdsarbetare finns i tillräckligt antal och deras utbildning är gratis. Men så är det ju inte.
Utbudet på hälsovårdsproffs är begränsat och personalens utbildning är dyr för skattebetalarna. Det betyder att de som faller utanför arbetsmarknaden och de som har allvarliga hälso-problem, som sällan täcks av företags-hälsovården, har tillgång till färre medicinska resurser eftersom den privata sektorn har lockat till sig en så stor del av personalen.
Kostnaderna för läkarutbildning och universitetssjukhus täcks av skattebetalarna och representerar betydande årliga kostnader. Det är inte rätt att den privata sektorns aktörer norpar åt sig skattemedel, särskilt då man beaktar att några privata aktörer opererar från lågskatteländer och hänsynslöst utnyttjar kryphål i skattelagarna.
Övervård. Valfrihet låter utmärkt, men erfarenheten visar att hälsovården är så rigid och garderingen mot eventuella klago-mål över vårdfel och därpå följande ersättningskrav så cementerad att valfrihet bara är en förvirrande kliché bakom vilken den privata sektorn gömmer sig för att få foten i dörren.
Privata hälsovårdsförsäkringar är ett riskintensivt och kostsamt spel. Om du blir sjuk under semestern hamnar du ohjälpligen på ett privatsjukhus, utsätts för en massa onödiga tester och fastnar i sjukhusfällan ”låt oss hålla kvar honom så länge som möjligt”. De flesta av vårdåtgärderna är överflödiga men verkar vara en viktig intäkts-källa för sjukhusen som mjölkar försäkringsbolagen. Patientens intressen kommer på andra plats – efter att profiterna säkrats för sjuk-husets aktionärer. Privata försäkringspremier kommer alltid att ligga högre då den privata hälso-vårdssektorn är ute efter att maximera profiten.
Kostnaderna för den nya hälsovårdsreformen i Finland kommer att kontrolleras och administreras av landskapen (i ett tidigare skede användes termen ”självstyrande områden”). Många av de starka privata hälsovårdsföretagen som slåss om åtkomst till denna reform ägs av privat-kapitalbolag och många har politiska kopplingar till Samlings- och Center-partiet.
Det blir nog en utmaning att hålla dessa aggressiva profit-maximeringsmaskiner under kontroll! Jag tvivlar på att de alltid kommer att sätta patientens intresse i första hand, även om de ger fagra löften. Också om landskapen försöker hålla koll på de ökande hälsovårdskostnaderna kommer försäkringspremierna nästan säkert att stiga.
