Både höga chefer och specialister lyssnar då Christina Dahlblom presenterar forskningsbaserade fakta som hjälper människan att nå sin fulla potential inom yrkeslivet.
På några månader kan blyga ingenjörer genomgå en metamorfos där de blir drivna, vågar utmana, ta ställning och komma med förslag till högsta ledningen. Och framförallt blir de lyckligare, vittnar affärscoachen, styrelseproffset och politikern Christina Dahlblom.
Hon har haft många järn i elden sedan unga år: redan som 13-åring började hon jobba som snowboardförsäljare.
”Jag har arbetat som allt från frukostservitris till caddie master”, inleder Dahlblom en majmorgon, ankommen till fotostudion i förtid efter att sent kvällen innan ha flugit hem från Prag där hon erbjöd ledarskapsutveckling åt 24 chefer från olika håll i Europa.
Som Hankenstuderande blev hon 1998 backoffice-sommarflicka på anrika förmögenhetsförvaltningen Gyllenberg.
”Sommaren 2000 frågade forskaren Inger Roos på Hanken om jag ville bli hennes forskningsassistent, och jag halkade jag in på temat kundlojalitet. Då jag blev magister 2001 erbjöd Christian Grönroos mig ett doktorandstipendium för att forska i kundlojalitet i bankbranschen.”
Då Dahlblom doktorerade 2004 var det unikt med offentliga data om kundlojalitet bland banker.
”Det var jättehemligt, ingen visste hur kunderna rör sig. Medierna tyckte det var spännande, det gav mig mycket publicitet, även i TV, som ledde till en massa erbjudanden och kontakter.”
Ung chef. Redan som 25-åring blev Dahlblom chef för enheten Banking and Finance på TNS Gallup Oy, tidigare Suomen Gallup.
”I början hade jag varken personal eller kunder. Det blev en jätteintressant och hård skola som väckte min nyfikenhet för ledarskap, hur människor beter sig i organisationer, vad som får dem att prestera.”
Trots den unga chefens brist på formella studier i ledarskap bidrog Dahlbloms intuitiva experimentlust till stor tillväxt och lönsamhet för den egna enheten. I övrigt rådde kristider inom marknadsundersökningsbranschen.
”Tack vare mina kontakter i bankbranschen fick jag stora fina nordiska projekt. Jag blev passionerat intresserad av ledarskap, topprestationer och trivsel på jobbet.”
Det gryende intresset för positiv psykologi, en grundbult i vad som senare blev det egna bolaget Dahlblom & Sparks, föddes ur en sorts motreaktion.
”Jag var ung och oerfaren och jobbade ihjäl mig. Jag hade inte fattat vikten av att ta hand om mig själv, eller av att bygga nätverk. Jag var en typisk ’overachiever’. Så efter 2,5 år sade jag upp mig, jag ville leva ett annorlunda liv.”
Familjen först. På privatfronten ville Dahlblom och hennes man nämligen ha barn. Det lyckades inte så länge hon enligt egen utsago var ”överarbetad, med för mycket kortisol i kroppen”.
Hon rynkar på pannan inför teknikjättar i Silicon Valley som uppmuntrar anställda att frysa ner sina äggceller.
”Jag har enorm förståelse för viljan att bilda familj, hur sorgligt det är när man inte får barn. Skjut inte på och planera det alltför mycket, du vet aldrig hur det går. För mig går familjen alltid före jobbet och karriären.”
Dahlblom sade öppet till alla presumtiva arbetsgivare att hennes första och största prioritet var familjen.
”Jag fick många olika erbjudanden, det var ett intressant test av företagens värderingar: intresset hos somliga svalnade direkt. En som välkomnade kombinationen karriär och familjeliv var Hanken.”
Nästan samma dag som Dahlblom sagt upp sig från TNS ringde Hanken och berättade om Hanken & SSE Executive Education, ett samföretag med Handelshögskolan i Stockholm. Hon lockades av chansen att göra utvecklingsprogram för företag.
”Jag hade redan hållit MBA-föreläsningar samt dragit workshops i företag och ville gärna fortsätta jobba med erfarna och fiffiga människor. På Hanken & SSE började jag hösten 2006, med en enda kollega och en kund.”
På 5 år växte företaget till en seriös marknadsaktör med 17 anställda. Våren 2011 kände Dahlblom att hon bidragit allt som hon förmådde, så hon sade igen upp sig utan specifika framtidsplaner i bakfickan.
”Fem år kändes som en lämplig tid. Jag meddelade styrelseordförande Mikael Lilius om mina planer att sluta, och stannade kvar tills vi fann en bra efterträdare. Än idag upplever jag Hanken & SSE som lite av min baby, jag har stark emotionell kontakt till bolaget och jobbar mycket för dem.”
Gammal dröm. Antagandet var nu att det var dags att göra en ”typisk, fin karriär” i ett stort bolag.
”Allteftersom jag träffade företag och headhunters kände jag att ’äsch’, jag har jobbat med de här bolagen och vet ju precis vad de gör: hur uppäten du blir av organisationen. De flesta positioner jag erbjöds krävde 150 dagar resor om året.”
Med två små barn på hemmafronten väcktes istället en gammal företagardröm.
”Tidigare hade jag en mental spärr och tänkte att företagare får jag bli vid fyllda 50, att man måste vara jätte gammal och erfaren. Några av de kloka personer jag brukar vända mig till för råd, bland annat Hankens Kaj Storbacka [numera vid Auckland Business School, red.anm.] sa: ’det är ju klart att du ska bli företagare’. Nära och kära tyckte lika.”
Det var ett naturligt steg att börja med konsultering, träning och coaching, för Dahlblom var certifierad coach sedan 2009.
”Det var ett av mitt livs mest skrämmande beslut, men jag fick några projekt redan innan jag hunnit grunda bolaget. Samtidigt kom en del oväntade inviter till styrelseuppdrag. Det ger en annorlunda, långsiktig insyn, som motvikt till ständiga projektjobb.”
Läs hela artikeln i papperstidningen eller på pekplatta!
Torsten Fagerholm text
Karl Vilhjálmsson foto
