När man står på Times Square är känslan av att befinna sig i världens epicentrum stark.
Men New York är mycket mera än så. Bestämmer mig för att traska runt i ”Big Apple” tills orken tryter, eller tiden tar slut. Fötter och kropp pallar väl, men tiden rinner i väg. Man behöver en livstid – eller åtminstone mera än några dagar – för att utforska staden.
Startar dagen med en typisk amerikansk frukost. Bacon & ägg, samt french toast och pancakes med lönnsirap. Knappast det hälsosammaste valet, men dagen är lång och många steg ska tas.
Alldeles nära mitt ytterst anspråkslösa hotell (för vilket jag tvingas punga ut 125 dollar per natt) reser sig Trump World Tower i all sin prakt. Får ett infall att kolla in byggnadens lobby: stadens entréer brukar vara magnifika. Det här är inget undantag: högt i tak med glaskronor, en reception av dyrt material. En soffgrupp som inte är köpt på rea.
“Sir, can I help you?”
En vaktmästare iförd lång kappa och hatt närmar sig. Inser genast att han, sin artiga fråga till trots, inte är intresserad av att hjälpa. Svarar sanningsenligt att jag inte behöver hjälp varpå han meddelar att det här är ett privat residens och skuffar upp rulldörren.
Kan inte låta bli att fascineras av amerikaners artiga sätt som samtidigt signalerar brist på genuint intresse.
Runt hörnet tornar nästa mastiga byggnad: FN:s högkvarter. Ser Finlands flagga mellan Fidjis och Frankrikes. På högra sidan finns Tudor City, ett imponerande byggnadskomplex från 1920-talet i engelsk stil.
Clover Delikatessen i hörnet av 2:a avenyn och 34:e gatan har alltid ägts av samma familj och inredningen speglar oförändrat 1948.
Chris Clover, ägare i fjärde generation, säljer mig en ”hot chocolate” för två dollar. Skönt med värmande dryck på NYC:s blåsiga avenyer.
På East Houston Street tar jag en ”knish”, en potatisbulle, givetvis kosher, i den över 100-åriga knishbutiken Yonah Schimmel. Vid nästa hörn ligger legendariska Katz Delikatessen. Vandrar längs Williamsburg Bridge över East River till Brooklyn.
Inrednings- och vintagebutiken Brooklyn Reclamation på Driggs Avenue säljer läckra prylar för inte helt omöjliga priser. En Paavo Tynell-liknande golvlampa för 175 dollar och jordglobar för 40 till 175 dollar. I bakgrunden dånar M83 följt av Peter, Björn And John och Foster The People. Hög hipsterfaktor, både stället och melodierna.
Vandrar runt i Williamsburg på måfå, det trevligaste området visar sig kring Bedford Avenue. I en stor butik som säljer vintagegrejer, allt från knappar till kläder och möbler, rekommenderar man caféet New York Muffins i hörnet av Bedford och North 6 Street. Besöket blir långvarigt – skönt med tanke på att mina fötter redan tagit drygt 20 000 steg.
Beställer en skål rykande varm kycklingsoppa och en smoothie. Damen vid grannbordet hälsar och drar vänligt fram stolen åt mig. Hon presenterar sig som Leonora Russo och tillägger att hon kallas Queen of Williamsburg. ”Kolla på internet!” uppmanar hon mig där jag sitter med laptopen framför mig.
Sagt och gjort. Mycket riktigt finns en hel del artiklar om Queen of Williamsburg, visst är det samma chica dam. Med pantermönstrade kläder, guldsmycken, rödmålade läppar och kraftig makeup ser hon betydligt yngre ut än sina 88 år.
”Under mina50 år som änka har jag varken druckit, rökt eller prasslat i sänghalmen. Det förlänger livet. Jag kunde ha fått vilka män som helst men jag ville inte ha någon. Jag vill inte skryta men du skulle sett hur jag såg ut som 18. Alla ville ha mig”, skryter Russo.
Fortsätter i riktning sydväst, längs med Bedford Avenue förbi Williamsburg Bridge och börjar se bara svartklädda människor. Södra Williamsburg domineras av gammalortodoxa judar. Männen bär lång, svart kappa och under hatten slingrar sig lockarna längs med tinningarna. Kvinnorna bär svarta kappor och kjolar. Alla barn är svartklädda.
Från Brooklyn Bridge är vyerna mot Lower Manhattan storslagna. Upplysta fönsterrader i tusental och mörka byggnadssilhuetter, den ena högre än den andra.
Det mörknar, benen värker och ryggsäcken känns tyngre. Vandrar via Chinatown och Little Italy, uptown – som lokalborna säger – längs med Bowery, sicksackar lite på mindre gator och rundar så småningom Gramercy Park (stängd för natten, liksom flertalet av stadens parker).
Empire State Buildings topp lyser uppe till vänster medan jag promenerar längs med Park Avenue mot Grand Central och magnifika Chrysler Building. Återvänder till 47:e gatan och hotellet YMCA Vanderbilt. Väl på rummet är jag trött men nöjd. Stegmätaren visar på 42 778 steg eller 20,1 miles. Det motsvarar 32 kilometer. Första dagen av tre…
Jesper von Hertzen New York
