Längre än så här nära kom jag inte påven i vitt under hans besök i Lund och Malmö. Visst är det en stor händelse att katolska och lutheranska kyrkorna nu tar ett steg till närmare samarbete. Men om det verkligen blir av på väsentliga punkter återstår att se. De fem områden som undertecknades mellan kyrkorna var allmänt hållna, mycket luddiga innan de framöver får konkret innehåll.
Påven undslapp sig i annat sammanhang att katolska kyrkans tidigare nej till kvinnliga präster står fast. Och utanför fick jag flygblad under rubriken ”Bör man som katolik fira Martin Luther ?”
Luther kallas i ett sådant för kristenhetens splittrare, hans revolt andades hat mot den katolska tron, han skrev att påvedömet är grundat av djävulen och brände den påvliga bullan. Luther menade att ingen syndig omoral, ”dråp, stöld, mord och skörlevnad är lika skadlig som denna styggelse som är den påviska mässan…”, osv.
Nästan 500 år har passerat sedan Luther spikade upp sina 95 teser och kritiserade katolska kyrkans försäljning av avlatsbrev. Men visst kan mötet i Lund sägas vara ett framsteg med tanke på tidigare religionskrig. Katolicism var förbjuden i Sverige från och till under 1500-talet under Gustav Vasa och hans söner fram till katolske sonsonen Sigismund blev kung 1592-99.
Dödstraff kunde ges katoliker in på 1700-talet men ända till 1873 var det förbjudet för svenskar att gå över till katolicismen. Först 1951 fick katolska kloster speciella tillstånd av regeringen, 1977 blev det helt fritt.
Jag var med 2002 när Franciskus företrädares företrädare Johannes Paulus II tog emot oss ett 60-tal besökare i Vatikanen med kronprinsessan Victoria i spetsen i samband med 700 års-jubiléet av Heliga Birgittas födelse. 80-årige Franciskus verkade avsevärt piggare och blidare.
Ett helt annat intryck under de två dagarna och ett slående sådant: Att vi i Sverige knappast har den så mångomtalade polisbristen. Över allt hängde poliser utan synbara arbetsuppgifter annat än avskräckning med rader av polisbussar och en och annan gammal ”Svarta Maja” för att eventuellt skjutsa iväg bråkstakar. Inga risker tas sedan vi fått både stats- och utrikesministrar dödade ute bland allmänheten de senaste 30 åren.
