I Norden kan vi inte lita på el från sol och vind under de kallaste månaderna. Svenska Seabased förädlar en åretruntkälla – vågkraft.
Under senhösten har Seabased sjösatt ett testprojekt utanför åländska Jomala för att se hur bojarna beter sig i isförhållanden, och i november fick byggandet av världens största vågpark på svenska västkusten grönt ljus.
”Det pågår parallellt forskning och utveckling med ett hundratal olika vågkraftskoncept i världen. Vi har utvecklat en mycket konkurrenskraftig helhet där vi kan fånga upp vågornas rörelseenergi, omvandla den till elenergi i undervattensgeneratorer och leverera växelström via kabel till elnät på land”, säger Mats Leijon, styrelseordförande för Seabased.
Han jämför vågkraftsteknologin med flygets pionjärsperiod.
”Det är egentligen pinsamt för energiforskningen att vågkraftens potential inte tidigare blivit utforskad, men vi gör nu framsteg och ligger bra till när det gäller eleffekt per satsad euro.”
Mats Leijon är även professor i elektricitetslära vid Uppsala universitet och ser vågkraft som en mera ekonomisk energikälla än solenergi och vindkraft.
”Om man ser på det fysiskt kommer energi från solen till jorden, det bildas vindar som ger upphov till vågor. Solenergin har en relativt låg energitäthet, men med varje energiomvandling får vi en ekonomiskt bättre energikälla. Vågorna kommer alltid till oss förr eller senare, oberoende av var solen lyst eller vinden blåst.”
Projektet utanför Jomala syftar till att ge en bättre uppfattning om vågkraftens förutsättningar i vatten som är delvis frusna vintertid.
”Det finns goda möjligheter att ta tillvara vågkraft även i områden med isläggning vintertid, till exempel i havsvattnen utanför Estland och södra delarna av Finland, och Sverige.”
För även om närheten till en ocean ger de bästa förutsättningarna för Seabaseds vågkraftverk, finns det energi att utvinna också ur Östersjöns dyningar.
”Alla vatten som gungar jämnt lämpar sig för vågkraft. Mest energi får man ut när det gungar jämnt och högt”, säger Mats Leijon.
Skribent: Johan Svenlin
