Johanna Söderström vid Dow Chemical är den enda på sin arbetsplats som går med ett leende på läpparna då det är snö och minus 18 grader Celsius. Sin positiva syn på vardagen har hon ärvt från sin livsfilosof – farmor.
Vid årsskiftet tog Johanna Söderström steget in i Dow Chemicals ledningsgrupp. Hon är en av de yngsta och dessutom den första utländska kvinnan i det amerikanska bolagets internationella direktion.
Det Fortune 50-listade företaget tillverkar plast, kemikalier och jordbruksprodukter på 200 anläggningar i 35 länder runt om i världen. Kunderna finns i 180 länder och det 118 år gamla företaget har cirka 50 000 anställda. Johanna Söderström är HR-direktör.
Vägen från Karuby byskola i Långviken i Kyrkslätt till ledningsposten på det stora kemiföretaget ser rak ut. Målmedvetet arbete har lett till nya utmaningar vart annat, vart tredje år.
”För mig handlar karriär om att koncentrera mig på den uppgift jag har. Jag har aldrig haft ögat på nästa jobb. Då jag fått förfrågan om jag finns tillgänglig har jag alltid frågat mig själv: är detta jobb klart och har jag lämnat något efter mig? Har jag fullföljt mitt uppdrag, finns det något hållbart kvar då jag går vidare”, säger Söderström.
Alla med. Byskolan har en speciell plats i HR-direktörens hjärta. Med endast sjutton elever fick alla alltid vara med och barnen fick mycket uppmärksamhet av läraren.
”Det var som en tutorutbildning de första fyra åren. Från femman var vi över tjugo elever på klassen. Vi var alerta, men det var inte samma sak längre”, skrattar Söderström.
Skoleleven hade lärt sig att vara noggrann från början av varje uppgift, och under gymnasietiden fanns energi över för jobb i en klädbutik på fritiden. Sommarjobb blev det sedan på Ericssons Finlandskontor i Jorvas. Då studentexamen var avklarad lockade studiealternativet inredningsarkitekt. Pappa och storebror hade studerat på Hanken, så en ansökan sändes också dit.
”Sommaren gick i nöjets tecken och jag var inte riktigt skärpt”, skrattar Söderström.
”Jag kom inte in, men fick jobb på Ericsson och gav det ett mellanår. Då insåg jag att marknadsföring var min grej och jag studerade på både Lilla Hanken och Hanken.”
Vid sidan om studierna, som koncentrerades till marknadsföring, företagsledning och organisation, fortsatte hon hela tiden att jobba på Ericssons ekonomi- och personalavdelning. Ett intresse hade väckts och flera av studieuppgifterna hade att göra med personalfrågor.
”Plötsligt klickade det. Marknadsföring handlade om att positionera och sälja utåt och det var spännande. HR handlade om att sälja inåt – till personalen, till människorna – och jag insåg plötsligt hur jag kunde kombinera de två. Vi människor är svåra och jag gick i gång på frågan hur man kan positionera personalen som strategisk tillgång. Det skrev jag mitt slutarbete om.”
HR så in i Norden. Söderströms styrka ligger i att hon tilltalas av djupdykning i ett problemämne, lyfter in det i företagets kontext och verksamhetsområde, förklarar det logiskt för sina medarbetare och målar upp en vision för att därmed nå nya hanteringssätt.
Då Ericsson etablerade en HR-avdelning i Finland var hon självskriven arbetstagare, och totalt jobbade hon där nio år. Hon trivdes bra och fick testa sina tankar i praktiken. Söderströms inblick i sambandet mellan marknadsföring och HR väckte intresse också utanför bolaget, och hon höll föredrag på flera seminarier.
Snart fick det internationella Dow Chemical Company upp ögonen för henne, och 1999 blev hon headhuntad till HR-ansvarig för bolagets Nordenenhet.
”Det var en bra språngbräda. Försäljningskontor, tre fabriker, 150 anställda. Jag fick jobba direkt med ledning, donare och försäljare.”
I Sverige utmanades Söderström av förhandlingar med facket. Hon hade aldrig varit intresserad av medling, men taggades av att förstå och lösa konflikten. Det lyckades. Då det uppstod friktion mellan ledning och det lokala facket hos Dow i Tyskland accepterade hon ett anbud att flytta dit. Även där lyckades hon medla och Dow gav henne ett globalt projekt för webbrekrytering.
Schweiz blev nästa hemland. Där fick Söderström jobba med personalledningsuppgifter i en grupp där ”alla tio visste mera än henne”. Med Hankenstudierna i ryggen och en djärv förhållning till att fråga råd satte Söderström sig in i pensionsförsäkringar, lönenivåer och tankar kring hur man kan hjälpa människor med deras karriärer.
Lever i nuet. I Schweiz dök kärleken också upp, i form av en finländsk man. Han var entreprenör i hemlandet och Söderström funderade på hur det skulle vara att jobba för ett finländskt företag. Efter sju år utomlands gick flytten hem igen.
”Jag fick ett anbud av Huhtamäki, som gör förpackningar för livsmedel. Jag jobbade där i två år och införde bland annat verktyg för belöning för medarbetarna. Själv tyckte jag att jag stampade på stället. Då Dow hörde av sig igen lockade utvecklingsmöjligheterna i det internationella bolaget”, konstaterar Söderström.
Hon kallar sig lyckligt lottad med en familj som följer henne land och rike runt. Maken valde livet som hemmapappa till sonen, som i dag är fem år. Familjen är viktig för Söderström som inte har problem med att koppla bort från jobbet. Fokus på det som gäller för stunden fungerar väl i alla lägen.
Tillbaka i Tyskland såg Söderström hur de anställda där var dåliga på att sälja sig internt inom den amerikanska koncernen. Hennes passion för kopplingen mellan marknadsföring och HR kom väl till pass. Dows ledning hade fått upp ögonen för den unga finländskan och från Tyskland avancerade hon till HR-chef för hela Europa och fick också Afrika och Mellanöstern tilldelad sitt ansvarsområde.
”Det var engagerande att hitta de rätta talangerna och utnyttja de resurser som finns inom koncernen. Ju mera man går in i koncepten, desto mera öppnas de. När möjligheten att jobba i USA dök upp kunde jag inte låta bli att nappa.”
Utvecklade datasystem för HR. Vid flytten till USA var Söderström väl insatt i vad hon kallar Dow-kulturen. Inom företagets HR-avdelning jobbade man med att stödja en mera växande personalkultur. Då chefen sa upp sig tillsattes en expertgrupp där Söderström ingick. De fick i uppdrag att integrera den nya chefen. Senare tog hon över skapandet av ett HR-designcenter, vars uppdrag var att komma på hur företaget bäst skulle ta vara på och hålla kvar talanger. Söderström plockade ihop ett team och uttalade sin vision om att HR inte längre ska vara en gatekeeper inom företaget. Hon bad sitt team fundera hur visionen kunde nås.
Personalstyrkan på 50 000 fördes samman i en persondatabas där olika avdelningar kontinuerligt kan följa med dagsläget för kostnader, frånvaro, engagemang, språkkunskap med mera. Ett system som gynnar både arbetstagarnas utveckling och avdelningschefernas väg till framsteg.
Många gånger visar sig kompetensen redan finnas inom företaget. Samtidigt kan man också hålla koll på när talanger är på väg att lämna bolaget och ge dem nya utmaningar så att de stannar kvar. Databasen blev så smidig att andra företag idag vill ta del av Dows HR-kompetens. Johanna Söderström tog steget till HR-direktör för hela Dow Chemical.
Läs hela artikeln i papperstidningen eller på pekplatta!
Susanne Skata text
Jore Puusa foto