Vi är stockpickers. Vi måste se nästa trend innan den är här. Det säger Birgitta Lindholm, delägare i tvåkvinnoföretaget T & B Capital och guldtränare i handboll.
Det är inte vardag i Finland att två kvinnor startar ett eget bolag i en så mansdominerad bransch som kapitalförvaltning.
Bakgrunden är att Birgitta ”Bigo” Lindholm i början av 2000-talet jobbade på bankirfirman Conventum där hon ansvarade för internationella kunder.
Då bolaget i en skandalomsusad affär köptes upp av försäkringskoncernen Pohjola rekryterades hon till den nybildade enheten Pohjola Asset Management.
”Jag gick med för jag var säker på att kapitalförvaltning, inte rent börsmäklande, var branschens framtid”, säger Lindholm.
Pohjolas koncept gav henne rum att fokusera på kunderna och skapa skräddarsydda lösningar, på samma sätt man gjort i London och Schweiz sedan urminnes tider.
Men då Pohjola uppgick i finanskoncernen OP-gruppen hösten 2005 förändrades arbetsbilden.
”Den personliga kundbetjäningen ersattes i hög grad med schablonmässiga produkter vilket inte riktigt var min grej. Det var inte heller alla kunder som gillade det standardmässiga portföljskapandet på OP Asset Management. I stället indikerade de att de kunde tänka sig följa med mig om jag slutade.”
Därför sade Lindholm och kollegan och mentorn Tuire Mickelsson upp sig från sina välbetalda jobb på OP hösten 2006. Efter en tre månader lång karenstid grundade de kapitalförvaltningsbolaget T & B Capital 2007.
”Vi fick inte kontakta kunderna när vi slutade på OP. Men som tur var hade vi egna telefonnummer som följde med oss. Det räckte inte länge innan kunderna började
kontakta oss.
Boll som boll. Birgitta LIndholm har spelat handboll hela sitt liv och har användning för sitt spelöga också i jobbet som investeringsrådgivare, där det gäller att undvika bubblor.
1 300 sidor. Att Finland är ett genomreglerat land märkte kompanjonerna när de skulle ansöka om tillstånd av Finansinspektionen.
”Vår ansökan mätte i slutskedet 1 300 sidor. Vi måste uppfylla exakt samma krav som de stora affärsbankerna. Det kändes ganska överdrivet men så är det i branschen.”
När pappersexercisen lyckligen var slutförd, alla tillstånd i bakfickan och champagneflaskan tömd startade vardagen.
”Eftersom vi började från noll och finanskrisen var i antågande var de första 18 månaderna ganska kärva. Men bolaget har gått på plus hela tiden”, betonar Lindholm.
När finanskrisen drabbade världen på fullt allvar hösten 2008 var Lindholms och Mickelssons kunder glada. Bolaget hade medvetet undvikit investeringsprodukter som baserade sig på amerikanska bostadslån som var en starkt bidragande anledning till krisen.
”Vi trodde helt enkelt inte på marknaden kring subprimelånen, därför att vi inte förstod hur de konstgjorda produkterna kunde ge avkastning till kunderna. Vi till och med rekommenderade våra kunder att sälja ut liknande investeringsobjekt.”
Lindholm skäms inte medge att hon överlag är försiktig med invecklade placeringsprodukter som är för avancerade för vanliga människor att förstå.
”Jag tror på sunt förnuft och på att kunderna ska veta och förstå vad de placerar i. Hösten 2008 var vi verkligen nöjda över att vi hade kunnat förutspå framtiden för subprimelånen.”
Jämvikt. Balansen mellan ålder och människotyp är enligt henne lyckad i bolaget.
”När Tuire blev min mentor på Conventum märkte vi att vi hade samma intresse för placerings- och finansvärlden.”
Kompanjonen är äldre än Lindholm och har även jobbat i såväl Finlands Bank som i internationella banker i Schweiz och i
Luxemburg.
”Tuire är på ett positivt sätt mera äventyrligt lagd än jag när det gäller placeringar. Det här skapar en dynamik som också våra kunder tycker att är lyckad.”
Fast finansvärlden är mansdominerad är det inte ovanligt med kvinnor i branschen.
”Undersökningar visar att kvinnor är bättre placerare än män. När det blir hårda tider tar bolag ofta in kvinnor till styrelsen eller på tunga poster för att få ordning på
verksamheten.”
Läs hela artikeln i papperstidningen eller på pekplatta!
Bo Ingves text
Karl Vilhjálmsson foto
