Från Moskva och alla absurditeter, mängder med Mercedes och BMW i långt över 100 km i timmen mitt inne i stan i mittfilen som de gamla kommunistpamparna använde, moderna köpcentra med en lyx som slår allt jag sett i väst, Kentucky Fried Chicken verkar ha flest matställen, Mac Donald´s uppges vara förföljt myndigheterna med hot om stängning på grund av spänningen Ryssland/USA, och mycket annat.
Besökte världens modernaste (och kanske effektivaste stålverk) som invigdes förra året av premiärminister Medvedev. Worldsteels årliga konferens bojkottades av amerikanarna. Av de tio rikaste ryssarna, oligarker, är hälften ägare till stålföretag (enligt Forbes). Några av dem var på plats, allt från en ekonomichef som plötsligt blivit ägare utan att styrelsen förstod hur det gått till, en annan också en av landets främsta metallurger som via en bank och politiska kontakter blivit huvudägare till det företag där han är anställd.
Efter hemkomsten en händelserik vecka:
Intervjuade Proventus VD Daniel Sachs inför Ekonomiforum (f d National- och Företagsekonomiska föreningarna i Malmö), härligt med en ung aktiv företagsledare som tar filantropin och ideellla jobb på allvar, inte bara sänder in pengar utan också tar av sin egen tid.
Var på Rosenbad då finansminister Magdalena Andersson inledde sin presentation av statsbudget och finansplan med att räkna upp allt hon ville förbättra. Dock med formuleringar så att samhällsekonomin i Sverige framstod som riktigt usel, när den i själva verket tillhör en av de bästa i EU.
Visst hade hon rätt i sak i det hon tog upp, att det behöver göras mer på flera områden. Men det verkade på henne som om Europa inte har haft och fortfarande har en finanskris och varierande svår lågkonjunktur i sex års tid. Och så fortsätter hon den meningslösa sifferexercis som Anders Borg och finansministrar före honom har odlat – att gissa på decimalen hur ekonomin ser ut fyra år framöver, exempelvis att arbetslösheten då har sjunkit från 7,9 procent i år till 6,1 procent 2018, att inflationen (KPI) i år 0 då har stigit till 3,2 procent. Gissningar i det blå, varken finansdepartementet eller någon annan har en susning om hur det blir ens nästa år.
En 80-åring med en meritlista utöver det vanliga hyllades med vänbok, två 70-årskalas med unga gubbar som såg framåt och syntes obekymrade om ålderdomen, begravning av en synnerligen aktiv 69-åring som förolyckats. Olika falla ödets lott, det blir jag allt oftare handfast påmind om.
