Då jag i början av min arbetskarriär kämpade mig fram som journalist med olika snuttkontrakt präglades vardagen av en ständig oro över att få nästa månads hyra betald.
Då jag en dag stod inför fullbordat faktum – mitt tremånaderskontrakt förnyades inte – beslöt jag att skaffa mig ett reservjobb. Jag hade läst någonstans att det rådde brist på städare och därför ringde jag första bästa städfirma.
Jag skulle ha fått börja samma kväll, men det kunde jag inte för jag hade inprickat ännu ett kvällsskift på mediehuset. Jag frågade om jag inte behöver någon utbildning eller skolning. Arbetsledaren svarade, att om jag kan starta en dammsugare och läsa, så skulle det räcka till att börja med. Egentligen var det inte ens nödvändigt att kunna läsa, de hade klistrat bilder på tvättmedelsflaskorna så jag skulle se skillnad på diskmedel och wc-tvättmedel, sa hon.
Det som förvånade mig mest var reaktionen hos mina journalistkollegor. Många blev helt förfärade. En del sa rakt ut att det är under deras värdighet att ta städjobb och att de hellre lyfter arbetslöshetsersättning. Men vad fan, sa jag. Värdighet är väl att hålla hakan ovanför vattenytan tills jag får kontrakt på mediehuset igen.
Jobbmaraton. Det blev aldrig någon städare av mig. Jag hann aldrig börja, för jag fick göra inhopp på timbasis på mediehuset och resultatet blev att jag fick jobba mer än någonsin. Som timanställd gällde inga arbetstidsregler mig. Jag kunde jobba både morgonskift och kvällsskift samma dag och ingen märkte att jag som mest jobbade 16 dagar i ett sträck.
Det går att utnyttja rädda arbetare också på fina arbetsplatser och därför ska vi så klart slå vakt om arbetarnas grundrättigheter. Men nu har arbetarnas rättigheter och förmåner blivit viktigare än att det faktiskt finns arbete. Dessutom har vi lagstiftat och förhandlat bort överlevnadsinstinkten i arbetslivet.
Förbjudet att jobba. Flera personer som kommit till Finland som invandrare har förundrat sig över vårt system. I många andra länder är det helt införstått att den som av en eller annan orsak inte kan jobba inom sin egen bransch tar ett annat jobb för att överleva, och sedan sakta men säkert klättrar uppåt igen mot jobb som motsvarar det egna kunnandet.
En syrisk IT-ingenjör sa att han inte kan förstå varför han inte får skotta snö i Finland. Någon som tagit sig över Medelhavet i gummibåt och slagits mot alla mödor flyktingarna möter har en otrolig överlevnadsinstinkt och vilja att komma framåt. Den driftigheten tar vi kål på genom att inte låta våra nya landsmän och -kvinnor arbeta. Det är vårt eget fel att en så stor del av invandrarna lever på socialbidrag. Vi ser hellre att människor går arbetslösa än att vi låter dem putsa skor, skotta snö eller städa med hjälp av bilder på tvättmedelsflaskorna.