Dumma frågor förtjänar dumma svar.
Efter 7,5 miljoner års funderingar förklarade superdatorn Deep Thought i bokserien Liftarens guide till galaxen att svaret på den ”yttersta frågan om livet, universum och allting” lyder 42. Försynt beklagade datorn att svaret är obegripligt eftersom de hyperintelligenta varelserna som hade byggt datorn och trott sig ställa ”den ultimata frågan” inte själva visste vad de begärde. Som plåster på såren erbjöd sig Deep Thought att designa en ännu mer potent dator för att beräkna ”den ultimata frågan” som hade lett fram till det antiklimaktiska svaret 42.
Absurda frågor kan och bör bemötas med absurda svar. För att förstå svaret måste vi börja med att definiera (och faktiskt begripa) vad frågan betyder, verkar författaren Douglas Adams antyda. Vad som började som en radiopjäs 1978–1980 blev en del av scifi- och nördkulturen i form av fem böcker (samt en postumt utgiven sjätte spinoff), spel, tv-serier och en film – och kulten kring siffran 42 lever vidare.
Kvantparodi. Kanske gjorde Adams en visionär parodi på kvantdatorer som lagrar data i qubit (kvantbit) i form av fotoner, atomkärnor eller elektroner. Qubits kan anta ett supervärde som är både noll och ett på samma gång. Utmaningen är att utveckla ett system som kan läsa av kvantbitarnas tillstånd och ge meningsfulla svar – man vet nämligen inte vilket startvärde (fråga) man ska koppla ihop svaret med!
Googlar du ”the answer to life the universe and everything” så ger Googles kalkylator dig svaret 42.
Men i den japanska kulturen förknippas 42 med otur eftersom siffrorna – uttalade separat (shi ni) – låter som ordet ”död”. I den internationella Matematikolympiaden för gymnasielever är det högsta möjliga poängtalet 42 – slump eller insideskämt? I den digitala världen skriver vi förstås 42 binärt, alltså 101010.
Bortom månen. Om du viker ett papper (så att tjockleken fördubblas) och därefter viker det igen och igen hela 42 gånger så skulle pappersklumpen tack vare den exponentiella funktionen (i teorin) sträcka sig ända upp till månen. Redan 20 vikningar skapar ett papper som är mer än 10 kilometer högt, högre än Mount Everest. Cirka 94 vikningar skulle ge något som är ”längre” än hela det synliga universum (http://bit.ly/199UORK).
Tillbaka till Adams: i ASCII-teckenkodning betecknas 42 med den lilla asterisken *, som i sin tur avser vadhelst användaren begär. Är detta meningen med livet, enligt Adams?
Hur många programmerare behövs det då för att byta en glödlampa? Inga, det är ett hårdvaruproblem. Hur många konsulter? Vi återkommer med förslag på måndag. Till slut lite självkritik: hur många finlandssvenska journalister behövs? 42. Och lika många mellanchefer som säger att det räcker med en.
Torsten Fagerholm text
