Europa har bara dåliga val framför sig. Om man tar ett kliv mot en verklig ekonomisk och monetär union kan det hända att hela unionen rasa samman. Om man inte tar ett kliv mot en verklig ekonomisk och monetär union kan hela unionen rasa samman. Vilket alternativ skulle vara bäst ur Finlands synvinkel?
Företagstänkaren Risto E. J. Penttilä är vd för konsultbolaget Nordic West Office.
President Emmanuel Macron ser att hans ögonblick har kommit. Han tänker leda EU mot gemensamt ansvar för skulder och sann solidaritet. Om det inte går så, kommer hela EU att sönderfalla. Allt eller inget. Tärningen är kastad. Nu eller aldrig.
I ett normaltillstånd skulle tyska politiker och sakkunniga bryskt ha avvisat Macrons tankar. Den här gången har de varit mer diplomatiska. Men inte alla. Professor Hans Werner Sinn är en av de mest inflytelserika ekonomiska tänkarna i Tyskland. När han fick frågan om hur han ser på coronaobligationer så sade han pang på rödbetan: “De skulle vara som en tunna utan botten. De hotar att förstöra hela unionen.”
Det finns två alternativ. Hela EU är alltså i fara som vi inte tar ett stort steg mot federalism. Samma slutresultat är framför oss om vi tar det stora klivet. Hur ska man komma framåt? Det finns två alternativ.
Det första alternativet är en kompromiss. Europeiska kommissionen hittar på ett sätt som behagar både president Macron och Tysklands förbundskansler Angela Merkel. Inget ändras. Europeiska unionen fortsätter från en kris till en annan, precis som förut. Muddling through kallas det här alternativet på engelska.
Det andra alternativet är en konflikt. Om de sydeuropeiska länderna inte får sin vilja igenom är en storskalig politiskt strid att vänta. Antingen böjer sig Tyskland eller så lämnar Italien. Inte direkt, utan sedan när landet har hållit val och Matteo Salvinis Lega Nord har stigit till makten.
Fram till nu har tanken om att Italien skulle lämna euron varit en omöjlighet. Nu har situationen förändrats av tre anledningar. Den första är Boris Johnson. Hans väg till makten som Storbritanniens premiärminister har gett europeiska populistpartier tro på att det trots allt kan vara populärt att föra en EU-kritisk linje.
Den andra anledningen är coronakrisen. Italien har upplevt stort humanitärt och ekonomiskt lidande under krisen. Om landet misstänker att EU kommer att ställa lika många omöjliga krav som unionen ställde på Grekland 2008–2018 så har Italien fått måttet rågat.
Den tredje orsaken är den allra viktigaste: Nu har Italien en plan. Planen stavas parallell valuta.
Förra sommaren godkände Italiens riksdag en motion som innebär att Italien ska sätta skuldebrev i omlopp i sin egen beräknade valuta. Enligt forskarna som kom med initiativet möjliggör de här skuldebreven att landet betalar tillbaka sin statsskuld samtidigt som också ekonomin kan återhämta sig storskaligt. Vid den tiden förblev den parallella valutan bara en tankelek. Situationen skulle ändras om Italiens pengar tog slut och om landet ansåg att EU hade bedragit dem en andra gång under en kort tid. (Den första gången var naturligtvis flyktingkrisen.)
Om Sydeuropa lämnar EU. Det är ingen omöjlighet att Italien och de andra sydeuropeiska euroländerna gemensamt lämnar euron, men skulle det vara en dålig sak? Naturligtvis ur ett kort perspektiv. Det skulle öka osäkerheten. Det skulle leda till skulder och omförhandlade avtal som saknar motstycke. Det skulle underminera Europeiska unionens existens. Men skulle det gå att leva med det? Ja.
Sett i ett långt perspektiv skulle det inte nödvändigtvis vara en dålig sak för euron ifall Italien, Spanien, Portugal och Grekland lämnar valutasamarbetet. De skulle kunna återvända när de fått ordning på ekonomin. Eller förbli utanför det tyskledda euroområdet, om de så vill. Frågan är om det går att genomföra ett sådant euro-utträde utan kaos i politiken och på marknaden.
Nedtrimmat EU bra för Finland. Första steget skulle vara att plocka fram alla de alternativa lösningarna som man gjorde upp inför ett möjligt grekiskt utträde ur euron. Nästa steg skulle vara att se ifall Europeiska stabilitetsmekanismen är på hugget både när det gäller lagstiftning och resurser. Det tredje steget skulle vara att försäkra sig om att alla har samma mål: en snabb återhämtning från coronakrisen både utanför och inom euroområdet.
För Finlands del skulle det nödvändigtvis inte vara en dålig sak ifall euroområdet trimmas ned. En valutaunion som bildas av Tysklands vänner skulle vara ett mer logiskt valutaområde än det nuvarande. Men det finns två minus med det här alternativet. Vi skulle få känna på en ännu hårdare tysk, finansiell disciplin. Och Sverige skulle få åtnjuta sin flytande valuta bredvid oss. Pest eller kolera.
