Formen på olika djurs avföring är ett udda intresse, men det finns forskare som upplever det som julafton när de får öppna tarmarna på ett avlidet australiskt pungdjur.
I väntan på att årets Nobelpristagare ska tillkännages vecka 42 har de alternativa Ig Nobel-prisen delats ut på den årliga galan vid Harvard universitetet i Boston. I mitten av september var det dags för den 29:e upplagan och det blev som vanligt en skrattfest och en orgie i aha-upplevelser. Ig Nobel handlar om seriös, legitim forskning som på ett eller annat sätt har ett komiskt drag över sig, åtminstone betraktat utifrån. Forskarna bjuder generöst på sig själva och priset har numera en hög status också inom forskarvärlden.
Priserna delades in i tio kategorier: medicin, medicinsk undervisning, biologi, anatomi, kemi, ingenjörsvetenskap, ekonomi, fred, psykologi och fysik. I den sistnämnda kategorin hände något speciellt. Det var nämligen andra gången som Patricia Yang och David Hu från Georgia Institute of Technology tilldelades priset. Första gången, år 2015, hörde Yang och Hu till ett forskarteam som publicerade en rapport där det påvisades att alla däggdjur, oberoende av storlek, tömmer sin urinblåsa på ungefär 21 sekunder. Upptäckten väckte ett visst intresse också utanför smala forskarkretsar.
Högsta tornet vinner. I år belönades de för en upptäckt inom samma intressesfär. De knäckte den gamla gåtan om varför det australiska pungdjuret vombat har kubformat bajs. Kuberna har sidor på ett par centimeter och formen gör att de inte rullar iväg. Vombaterna radar upp kuberna för att markera revir och attrahera det motsatta könet och den som staplat upp det högsta tornet av sin egen avföring har den högsta statusen.
”Det som först lockade mig till ämnet var att jag aldrig sett något liknande inom biologin. Det var ett mysterium”, sade Yang i en intervju.
Forskarna fick tag på två överkörda individer av arten vombat i Tasmanien och experimenten kunde börja. De döda djurens tarmar tömdes och fylldes med ballonger.
”Vi öppnade tarmarna med samma iver som barn öppnar paket på julen”, mindes David Hu.
Forskarna upptäckte att tarmväggarnas elasticitet varierar i sista avsnittet, där innehållet övergår från flytande till fast. Det skapar en ojämn packningsprocess och ut kommer kuber. Gåtan är löst.
Sätter ny teknisk standard. Patricia Yang tror att bland annat byggindustrin kan dra nytta av forskningsrönen. Hon nämner kardborreband och strukturen i bisamhällens vaxkakor som ett par kända exempel på biomimik, där människan skapat teknik utifrån förebilder i naturen.
”Hittills har det funnits två sätt att tillverka kuber, antingen genom att gjuta eller skära. Nu finns en tredje känd metod.”
En annan pristagare som rör sig i samma regioner är Iman Farahbakhsh från Iran, som belönades i kategorin ingenjörsvetenskap. Farahbakhsh har fått patent i USA på sin uppfinning, en blöjbytningsmaskin för spädbarn.
I patentdokumentet konstateras att det är en krävande operation att byta blöja på ett spädbarn och att det är svårt att få händerna att räcka till för att göra alla moment rent och säkert. Därför behövs det en apparat som tar bort använd blöja, sedan sköljer, tvättar och torkar barnet för att till sist sätta en ny, ren blöja på plats. Apparaten har ett liknande format som en normal tvättmaskin för hushållsbruk, men den väger mindre så att den kan användas i fält, förutsatt att det finns vatten- och elförsörjning. Barnet placeras in i maskinens kammare och spänns fast med ett säkerhetsbälte. En mekanisk arm utför de nödvändiga handgreppen och därefter ser en liten dusch och en fön till att såväl sanitet som bekvämlighet håller en hög nivå. Maskinen har ett genomskinligt lock och är utrustad med högtalare och mikrofoner.
Ja, det är precis så absurt som det låter. Vi artesanblöjbytare rynkar på näsan och sätter fast en klädnypa.
Johan Svenlin text
