Biologi, städer och företag har mer gemensamt än vi tror. Det finns förtäckt enkelhet bakom all komplexitet.
Torsten Fagerholm är chefredaktör för Affärsmagasinet Forum.
Alla beter de sig som enorma organismer: företag, organisationer och städer. De tycks följa samma universella, matematiska mönster som biologin. Förbiser vi dessa lagar riskerar vi kortsiktiga, rentav destruktiva beslut inom både arbetslivet och stadsplaneringen.
Det började med att Geoffrey West, professor i teoretisk fysik, var nyfiken på varför människan i snitt lever en given tidsperiod. I den djärvt tvärvetenskapliga boken Scale: The Universal Laws of Growth, Innovation, Sustainability, and the Pace of Life, in Organisms, Cities, Economies, and Companies (2017) utger han sig för att ha funnit formeln för hur allt från små djur till stora städer fungerar. Hans centrala insikt är att alltsammans bygger på skalenlighet, alltså icke-linjär förstoring eller förminskning. West har identifierat enkla matematiska lagbundenheter i funktionerna hos levande organismer. Samma mönster går att överföra på städer och företagsverksamhet. Boken är ytterst tankeväckande för alla som jobbar med ledarskap eller förändringsprojekt.
Till exempel hänger storleken hos djur direkt ihop med ämnesomsättningen och livslängden. På basis av liknande enkla, mätbara egenskaper går det att extrapolera utanför vedertagna vetenskapliga gränser: storleken på en stad är starkt förknippad med lönenivån, bidraget till BNP, antalet producerade patent, samt rentav promenadhastigheten hos fotgängare.
Identiska lagar gäller för samtliga däggdjur: fördubblas massan så ökar livslängden med 1/4, medan hjärtfrekvensen minskar med 1/4. Fördubblas storleken på en organism så behöver den samtidigt enbart 75 procent mer energi.
Samma stordriftsfördelar, eller resurseffektivitet, förekommer hos städer. En stad med en dubbel mängd invånare kräver inte dubbelt så mycket infrastruktur och uppvisar inte heller dubbel produktivitet. Tvärtom behöver den större staden aningen mindre infrastruktur än förväntat (enligt linjära mått), men uppvisar däremot 15 procent högre ekonomisk produktivitet per capita (därtill också mer brottslighet och sjukdom). Det fina i kråksången är att den växande storstaden sparar in 15 procent av kostnaderna för infrastruktur (asfalt, elkablar, avlopp) vid varje fördubbling. Big is beautiful, eftersom storlek möjliggör interaktion och arbetsfördelning via nätverk.
Så kallade komplexa system uppvisar rätt så liknande förlopp då de utvecklas och växer. Enligt West återspeglar de matematiska mönstren systemens strukturella nätverkskaraktär. Det pågår en naturlig urvalsprocess där nätverkens beståndsdelar optimeras automatiskt, med maximal effektivitet och minimerat resursspill.
Wests slutsatser stöder idén att superkreativa människor behöver städer för att frodas. Det handlar om ett hopfenomen, där en större grupp uppvisar en oproportionellt stor potential jämfört med en mindre.
Städer är som känt magneter för kreativt folk, idéer och innovationer. Därför behöver mänskligheten nya teorier för att bättre identifiera universella lagar hos urbanisering och städer. För att tackla utmaningar som råvarukris, klimatförändring och migration behöver vi fördjupa vår förståelse av städernas dynamik. West passar samtidigt på att argumentera emot den moderna fetischen för ”big data”, det ursinningslösa samlandet av ”data för datas skull”, som sällan bidrar till ökad förståelse.
Samtidigt kan Wests insikter eventuellt användas för att förutspå företags tillväxtförlopp. Å andra sidan tenderar de flesta företag att förr eller senare gå under (alternativt spjälkas eller bli uppköpta). Företag dör, likt organismer. Men det gör däremot mycket sällan städer.
